Twilight Saga

Som vanligt när det gäller mina Twilightinlägg: har ni inte läst böckerna och planerar att göra så – läs inte detta. Om du däremot redan har läst böckerna eller överhuvudtaget inte är intresserad av att läsa ungdomsböcker om vampyrer - please proceed.

Under en period har jag alltså läst Twilightserien. Det är en saga om en ung tjej som blir förälskad i en kille som visar sig vara vampyr och typ hundra år gammal (värsta peddot). Böckerna handlar om deras kamp att vara tillsammans. Deras kärlek är förbjuden men de ska minsann övervinna alla hinder. För de bara måste vara ihop! *heja ungdomskärlek typ*

Och jag har läst och läst och läst. För det är långa böcker det här. Tjocka feta böcker.

Men igår tog äventyret slut för min del.

Och jag måste säga att jag är besviken.

Jag är besviken av två anledningar:
1. Jag kommer att sakna Kåt-Bella och Vampyr-Edward och
2. Jag tycker att det är fruktansvärt att små tonåringar världen över läser detta skräp!

Vad förvirrande tänker ni. Kan hon bestämma sig. Är de bra eller är de dåliga?

Jag ska förklara. Jag tycker att böckerna är gulliga och spännande. Själva grundhistorien, kärlekshistorien är härlig. Man blir glad och får en lite töntig men ack så mysig känsla i kroppen när man läser Twilight. Det är pinsamt men värt det.

Men det finns saker i boken jag stör mig på. Som den förlegade kvinnosynen (exempel: de enda som lagar mat, stryker, tvättar och städar i böckerna är kvinnor eller unga flickor). Eller vissa vridna, lite sektlika, kristna värderingar som smyger sig in med jämna mellanrum (exempel: att det i boken finns ett begrepp som kallas ”imprint”. Det innebär att en man (varulv) kan bli blixtförälskad i exempelvis en nyfödd bebis. Alla vet att det bästa för bebisen är att hon växer upp och gifter sig med mannen eftersom ingen kommer att älska henne lika mycket och han kommer att göra allt för att hon ska vara lycklig. Ingen mening för henne att försöka skapa sig en egen uppfattning alltså. En annan jobbig sak är hela "inget sex före äktenskapgrejen" och snack om förlorade själar. Och jag VET att vanliga troende inte är så här men det känns bara helt äcklish!). Jag stör mig också på att boken är sjukt utseendefixerad (alla är jättesnygga och det tjatas till förbannelse om hur snygga de är).

Anledningen till att jag stör mig är att bokens målgrupp är unga tjejer i tonåren. Tjejer som kanske inte läser med sina ”kritiska glasögon” på (även om jag vet att DU Nea är en klok tjej som HAR reagerat). Men jag tror att det finns miljardes unga tjejer som kommer att bli ännu mer "duktig flicka" efter att ha läst det här. Och it makes me wanna puke.

Jag tycker att Stephanie Meyer har en förlegad kvinnosyn och jag tycker att hon borde skärpa till sig!

Men snälla Felicitas (och andra galna Twilightfans) gå inte i taket nu. Jag tycker att böckerna är härliga. Men SM verkar hjärntvättad och knäpp!