Träningsblogg

Min kille har börjat träna. Typ trettioårskris - ska springa milen under 45 minuter om en månad. Han gnäller över att han väger över åttio kilo och känner sig fet. Han är 1,85 meter lång så alla med en hjärna kan räkna ut att han inte alls är fet. Han säger bara så för att vara elak mot mig som är tjockis for real!

Min kille har minne guldfisk så han börjar träna på samma sätt som han gjorde förra gången han ”började träna”. Och han har samma argument nu som då för sin strategi. Han ska löpa sig smal och sedan bygga muskler. Det är det mest effektiva sättet. Förra gången sprang han varje dag i två veckors tid. Sedan fick han någon slags inflammation i benen och var tvungen att vila. Då återgick han till soffan och pizza, öl, chips, dåliga sit coms och fotboll. Sedan blev han vinterkräksjuk och gick ner några kilo. För det var han mäkta stolt. Vägde han under 80 kilo igen. (Yes!) Men nu är det alltså dags igen. Min kille springer måndag, springer tisdag och säger ”jag ska nog springa imorgon”. Och jag ba: hallå eller, r’member i somras? Och han ba: nä. Och ja ba: åmä guu varu e pinsam! Och han ba: va snackaru om? Är det nån som kan det här med träna effektivt så äreväl jag? Och jag ba: suck! Du kanske ska variera din träning lite. Och han ba: nä, jag ska springa mig smal. Och jag ba: hallå eller, minns du vad som hände i somras? Och han ba: nä!

Och så håller vi på sådär i evigheters evighet.

Men jag kommer att få rätt. I tell you all! Minns var ni hörde det först.

Ja, älskling. Jag snackar skit om dig på bloggen "nu igen".

Bu-fucking-hu!