Tha calm crazy bitch

Okej okej okej. Det här kommer låta lite pretto. Nästan lite sjukt. Som att jag är ett sjuk-i-huvudet-pretto.

Men idag på yogan. Så himla fin upplevelse. När jag låg där i avslappningen och koncentrerade mig på min ujjayiandning så kände jag det som att hela min bröstkorg var ett hav. Vågorna rullade genom min kropp och det var en så lugnande och befriande känsla. Jag fick sådan lust att börja gråta för det var så skönt. Jag fick hålla tillbaka tårarna. Sedan fick jag en varm känsla i hela kroppen, den började i bäckenet och spred sig sedan ut i kroppen.

Typ värsta andliga känslan. Helt sjukt. Alltså jag skäms för jag är egentligen inte alls så här. Det är så inte jag! Jag hatar pretto. Hate hate hate.

Fan.

Min kille kommer göra slut. I alla fall kommer han att tvinga mig att sluta med yogan. Bring an end to the madness. Och jag förstår honom. Hade det varit han som kom hem från ett yogapass och började stamma fram meningar om att "det kändes som ett tusenårigt lugnt hav som flödade genom min kropp" hade jag också gjort slut. Jag hade bara "asså det här funkar inte längre. Du är inte den jag lärde känna...".

Åh snälla, fina Jäl, don't do it! Jag lovar, från och med nu ska jag yoga i hemlighet. Jag ska smussla och aldrig nämna yoga högt igen. Det blir vår lilla hemlighet. Ingen ska någonsin få veta.

Okej?

Please?

Namaste.