Sanna

Ah men hallå. Igår var Sanna Bråding på tv. Jag har verkligen spytt på henne innan. Så jävla jobbig tjej. Gap och skrik och värsta töntig. Men igår på ”Du är vad du äter” kände jag med Sanna. Alltså Sanna har en missbrukarpersonlighet. Hon kan inte göra saker på ett normalt sätt. Hon fattar inte hur man gör. Jag kan verkligen relatera till det. Alltså verkligen. Know the feeling, Sanna.

Så stackars Sanna måste sitta där med Världens Jobbigaste Kvinna (Anna Skipper) och trycka i sig äckliga alger och tvingas sluta dricka vin. Jag skulle dööö om jag var tvungen att sluta med vin! Fatta ovärdigt liv utan ett glas rött på fredagskvällen framför "På spåret". Och jobbiga Anna tar Sannas mat och mular ner cigg i den och säger att "det här har du ätit på en vecka". Sanna ba "eh, fast jag tror faktiskt inte det". Och så berättar Sanna om hur hon överdrev hela tiden när hon skulle göra något. Skulle hon skapa ordning i livet blev hon strukturfascist och gjorde upp nazischeman und so weiter. Jag kände igen mig så himla mycket (jag och mina listor liksom). Kände igen mig sååå himla mycket (förutom knarket och klädstilen och bullemin och så dårå)!

Och när Sanna började med Yoga grät jag. Jag grinade, folket! Jag såg Sanna stå där i hunden (älskade hund) och i krigaren (älskade krigare) och jag bara: allt kommer lööösa sig nu Sanna. Och Sanna bara fattade grejen så totalt. Jag såg det på henne. Hon hittade flow.