tisdag 24 februari 2009

Latfeminism

Jag får en del skit. Varför då undrar ni? Jag som är så snäll? En go tjej. Ja, men jag lever mitt på femtiotalet, bland en massa jävla mähän. Så det är inte mitt fel att jag är förbannad. Jag kan inte hjälpa att folk är efterblivna.

De frågar: Jaha och vad ska du heta när du gifter dig då?
Jag svarar: Emster Emstersson (mitt nuvarande namn).
De (förfärat): Meeeen, ska ni inte heta samma namn? Vad heter Jäl?
Jag: Jälström.
De (förvirrat): Men vill du inte heta det? Det var väl fint? Så slipper du –sson?
Jag: Jag tycker att –ssonnamnen är ett svenskt kulturarv. Jag kommer från en jordbrukarfamilj och det hörs på mitt namn. Plus att jag precis har gjort nytt körkort så jag orkar inte byta…
De: Jamen. Om ni får barn då? Vad ska barnen heta?
Jag: Vet inte. Vi har ju inga barn så det känns som ett senare problem.
De: Det kommer bara att bli så himla opraktiskt på dagis om du inte heter som barnen. Dagisfröknarna kommer inte tro att du är mamman. Så blir det skvaller vet du.
Jag: Jag skiter väl i om dagisfröknarna är dumma i huvudet! Jag gifter mig inte för att bli försörjd hemmafru. Det är inte viktigt att jag och Jälen har samma namn. Det är inte som förr i tiden när det kanske fanns ett syfte med att ha det. Att det var lite som ett ”kreditkort” eftersom kvinnor inte arbetade. Men eftersom det var ”Fru Jälström” som shoppade loss så visste de i butikerna att det fanns pengar! Så är det inte längre. Jag har en egen inkomst. Jag är väl för i helvete självständig?!? Och nu har jag lyckats få ett körkort med ett asbra foto! Ta inte det ifrån mig!

Nu måste jag gå och andas ett tag.

15 kommentarer:

karro sa...

heja emster heja emster heja emster! skvallertanterna blir bara avundsjuka på att du har ett eget liv.

Miss Baglady sa...

Oj nu blir jag lite fundersam. Tycker att jag har ett ganska vanligt och trist efternamn som jag tänkte mig att byta bort vid första bästa tillfälle. Men man kanske ska behålla. För sakens skull.

Fast jag kommer nog hitta på något eget tror jag. Som matchar oss båda bättre. Eller dubbelnamn. Hilarious Baglady typ. Fast orka det liksom- förkorta hela tiden: HB. ehhh

Nej, ska hitta på nåt.. fast.. fattas den där detaljen om att vi verkligen ska gifta oss. Ehh..typ fria och hela köret. Får se hur det blir med det där. Nån kyrka blir det inte tal om i alla fall. Inget snack om Gud och hans moster. De har inget med vårt liv att skaffa. Jag blir så trött.

Men go go, du har all rätt att behålla ditt namn och vara stolt för det. Vadå dagisfröknanrna blir fundersamma? Värsta bullshit juhu. Vem bryr sig nuförtiden? VA? VA? VA?

Felicitas sa...

Hahaha! Du är så rebellisk. Som en fyraåring, fast vuxen liksom (menat på ett positivt sätt darlin', gå nu inte i taket)! :D

emster sa...

Karro: Tack tack!

Miss BL: Man måste hitta det sätt man själv kan stå för, så är det. Och fuck alla grannar och dagisfröknar och shit som skvallrar. I don't care!

Felicitas: Puss på dig med /4-åringen...

Ninde sa...

Men tänk vad alla ska lägga sig i. Är väl upp till er hur ni finner bäst?

Själv har jag ett efternamn som jag trivs med. Mycket praktisk dörröppnare i Hemstaden. Alltid någon som känner till någon farbror eller annan släkting. Egentligen inget behov av att byta eller helt hundra på giftemål. Men ändå. Om jag träffar någon går det typ tre sekunder innan jag börjar fundera på hur hans efternamn skulle gå ihop med mitt. Automatisk tanke liksom... Kanske är dte bara jag? ;)

Anonym sa...

Hahaha... Ja heja heja, stå på dig!!!

Även om jag faktiskt skulle vilja heta samma efternamn som min man. Sen om det skulle vara hans, mitt eller något helt nytt namn, kan diskuteras. Men samma ja, som i VI liksom.

Felicitas sa...

Emm har en (för mig) viktig synpunkt där. Det där om att känna att man hör ihop. Visst, man kan säkert göra det utan att heta samma sak, men jag känner också att jag vill heta samma om det nu någon gång blir aktuellt. Hans, mitt...? Känns som det kvittar. Fast jag gillar hans bättre, tycker att det är fint. :)

emster sa...

Ninde: haha, ja varför gör man så fast man egentligen inte vill/menar så? =)

Emm och felicitas: Jag köper det. Förstår totalt. Vet själv inte om jag kommer att byta så småningom... Men man ska vara medveten om varför man tar beslutet och inte bara av slentrian vallas in i den patriarkala förtryckarinsstitutionen "äktenskap" tycker jag... ;-)

Hehe.

A. sa...

Klart som fan du ska heta Jälström.

Och Ninde: Dörröppnare i Hemstaden? Så du menar att er granne där uppe inte känner igen dig... ;-)

Ninde sa...

A: Såklart han gör. Men känner ju inte varenda kotte på 10 mils håll. Trots att det är landet..

emster sa...

A: Varför är det "klart som fan"?

Béatrice Karjalainen sa...

Jag och min sambo har olika efternamn, mest för att vi inte gift oss. Men folk tror ändå att vi är gifta. "För det skall man vara". Tror ingen har reagerat på att mina barn inte har samma efternamn som mig. Nä stå på dig, ett bra körkortsfoto är viktigt ;-)

emster sa...

Bea: Tack för stödet! Känns skönt att höra att inte all dagispersonal är knäpp!

Medelklassman sa...

Eller så kan båda byta. Det gjorde vi. Herr och fru trettioplusson.

emster sa...

Att båda byter är bra. Rättvist. Heja!