Pensionärshelg

Den här helgen har jag varit en riktig tant. I fredags var vi ute och käkade med Håkanbråkan och en tjejkompis till honom. Jag var så trött att det gjorde ont i kroppen.

I går var jag och Jäl på Plantagen och köpte blommor till balkongen. Jag skulle bland annat köpa en vit ljung. I kassan ser jag att flumkillen som tar betalt har slagit in något som heter ”6-pack 59 kronor”.

Jag: Vad är det här sexpack för någonting? (Vi hade köpt två varor)
Flumkille: Eh... ja, alltså du har tagit en ljung som man bara kan köpa i sexpack...
Jag: Ja men, alltså då vill jag ju inte ha den. Jag vill ju bara ha en!

Ursäkta mig, men Plantagenflummet kanske kan häva ur sig det då. Han tänkte bara ta betalt! Pucko. Nu kan ju inte jag handla där mer. Jag kan inte uppmuntra sådan idioti. Alltså måste jag hitta en annan blomaffär till våren. Skit också.

Efter Plantagen fortsatte pensionärshelgen med att vi åkte till konditori Lyran och åt lördagslunch och fikade. Jag tog en kanelbulle och Jäl en äppelkaka. Mums. Gott kaffe också. Sen gick vi en sväng nere vid vattnet. Där fanns en samling med stora stenar som var lutade mot varandra så att det såg ut som grotta ungefär. Det blåste så mycket att det gick gäss på sjön. Det var grått men vackert. En speciell stämning. Som första sidorna i en bok ungefär.
Jag: Om det här hade varit en deckare så hade vi hittat en kropp nu. Vi hade inte varit några huvudpersoner. Vi hade bara varit vittnena som hittade offret på de första sidorna. Sen är vi inte med mer.
Jäl: Tur att vi inte hittade någon döing då.
Jag: Ja... Det kanske är en roman! Då är vi definitivt huvudpersoner. Då handlar det bara om oss!

Det hade ju faktiskt varit trevligt. Att vara huvudperson i sitt eget liv.