Erkas örsnibbar

Jäls kompis Erka har världens största örsnibbar. Han kan stoppa in dem i sina öron och få dem att stanna så. Om han har tillräckligt med vax i. När vi blir fulla brukar det vara ett uppskattat partytrick.

Jag är fascinerad av örsnibbar. Det är samma sak med hundar. De alltid gosigast och lenast på öronen. Och Erka brukar låta mig leka med hans örsnibbar. Det är jättemysigt.

Jäl däremot hyser ingen som helst förståelse för min öronsnibbefetisch. Han tycker att det är obehgligt när man tar på dem. Han har även konstiga klumpar i sina örsnibbar. Som brosk. Jag fattar inte hur det kan bli så och tycker att Jäl borde få pengar från Försäkringskassan för att operera bort dem. Det vill inte Jäl. Han ser klumparna som det enda som håller ordning på mig. Jäl tror att jag skulle jag gå omkring på stan och hålla honom i örsnibben istället för i handen annars.

När jag är hos Jan-E och Krille så får jag gosa med Xenas öron istället. Hon gillar det. Och hon är min guddotter så det är bäst för henne att hon gör som jag säger. Xena är en boxer. Ja, alltså inte en boxare utan en hund. Hon är helt spattig. Får spel och bara hoppar och morrar. Jan-E säger att hon leker så. Jag vet inte. Lite ouppfostrat är det ju. Men hon har bra öron. Erka med.