Julklapp go jul

I julklapp har jag bestämt mig för att önska mig feministisk litteratur. Har precis läst Alltings början av Karolina Ramqvist och är så inspirerad av att huvudpersonen Saga slukade all sådan litteratur. 

Har sjukt dålig koll på vad man bör läsa. Vad som är VIKTIGT.  Tips? 

Bästa karaktärer just nu

Chibs
Frank underwood
Shoshanna

Alltså OBS att min blogg är blockad från jobbet.

Blockad. Som om den är porr eller nåt.

Okej, måste fatta mig kort pga mitt liv är speedat. Ni vet hur en del personer går på möten på jobbet och bara ”ja och så måste det här göras och kan cirka DU göra det?” och så får ngn annan ett uppdrag och den där första personen går från mötet och är klar.

Jag är inte den första personen. Jag är den andra personen.

Jag är personen som går på möten och kommer därifrån med ett antal uppgifter, stuff to do. Och så gör jag så hela dagen. Jag går på möten och får grejer att göra. Jag skriver upp allt i ett block och sedan när jag kommer tillbaka till min plats försöker jag tyda mina anteckningar. Men seriöst, ibland är det så många olika möten att jag har svårt att fatta vilka anteckningar som hör till vilka möten.

Och snubben som sitter bredvid mig är arbetsmiljöombud och friskvårdsmänniska och är på mig hela tiden om att jag måste stå upp vid min plats för annars kommer jag få benskörhet när jag blir gumma.

Och jag tänker varje kväll när kottarna somnat att ikväll, ikväll ska jag blogga eftersom det är så awesome och den enda ventil i världen som faktiskt ger ngt. Kanske bättre än yoga (som jag inte heller har tid med. Om man byter ut ”tid” mot ”råd”).

Men igår så hände det som never ever happens. Min man ba ”varför bloggar du aldrig?” och det är alltid han som innan ba ”måste du jämt sitta där och blogga? Vad skrattar du åt? Kan vi inte umgås? Etc bla bla bla”. Och jag har tidigare svarat ”Ja. En blogg. Okej, snart”.

I guess att vi har umgåtts klart nu. Ett gemensamt familjebeslut. Jag ska börja blogga igen.

Och ni ba ”mm, vi har hört det här förut. Ses om tre månader, periodarjunkie”. Jag kan lura mig själv men inte er.

 

Varför har jag känslan av att ha köpt ngt och glömt påsen någonstans? Är ju så fattig att jag aldrig handlar. Kan omöjligt ha glömt denna obefintliga påse.

Man är gollig och ba "jag kan hämta Didi från förskolan idag" (eftersom kan anpassa min dag pga har ändå varit hos gyn). Kommer till fsk och Didi ba "ÄR DET DANS IDAG!!??". 

Så mkt för snabb hämtning och sedan jobb. 

Lilla barn

Är så upprörd över världen. En fyraårig flicka hittas i ett romskt läger i Grekland. Hon är inte familjens barn. DNA har testats. Hon är inte deras. Hon är någon annans. Någon som sörjer, letar, mår dåligt.

Jag undrar hur flickan mår.

Kan inte ta in hur vidrig vår värld är och att barn behandlas som handelsvaror och inte med den kärlek och respekt de förtjänar och har rätt till. Tänker på alla föräldrar som får upp hoppet. Tänk om det är deras lilla flicka? Tänker också på denna lilla flicka. Hur mycket förstår hon, vad tänker och känner hon?

Lilla, lilla barn.

Stalkers

Är det inte läskigt det här med att Zalando kör riktad reklam på internet? Man ba googlar typ duffel och gloverall eller doc martens eller gabor och sen visar de JUST DE produkterna när man är inne på dn eller fejsbox eller wotever. Sjukt smart av dem, men lite läskigt ur hela övervakningsperspektivet. Känner mig inte fri.

Fast lite skönt också för nu kanske jag ändå kan hitta en snygg duffel (alla är slutsålda i min stlk) eller ett par fodrade doc martens (inga säljer).  

Nutid vs dåtid

Gjorde DNs nutidstest igår och kände mig dumihuvet. Fick 3 rätt av 10 möjliga. Hur är det möjligt undrar jag. Jag är ju ändå hyfsat begåvad och läser tidningen varje dag. Okej kanske inte hela tidningen. Men i alla fall tillräckligt stor del för att inte hamna på 3/10.

Nutidstesten är faktiskt inte NUTID. Det är så här:

Idag fick XX Nobelpris. Hur många svenskar har fått det?

INTE NUTIDSFRÅGA! Det är en DÅTIDSFRÅGA. Och det gör mig så förbannad att anledningen att jag egentligen inte får bra på testet är för att det är felkonstruerat.

Die Mauer

Vad sjunger han mamma? frågar Daisy  när vi sitter i bilen och har radion på. Det är Ebba Grön som spelas. Han sjunger om en mur svarar jag och tänker att det kanske inte egentligen är det han sjunger om men hur förklarar man detta för en treåring. Vad är det för mur vill hon veta. Så jag berättar den förenklade sagan om Berlinmuren. Om hur världen inte kunde komma överens och att man till slut delade en stad i mitten och byggde en mur rakt igenom så att de som bodde på den ena sidan inte kunde leka med sina vänner på den andra sidan och tvärtom. Och oj, vad de saknade varandra. De kanske var bästa kompisar och nu kunde de inte träffas.

Vad hände sen mamma?

Jo, till slut blev folket som bodde i staden så arga att de en dag bestämde sig för att de, samtidigt, skulle gå till muren och riva ner den.
Vad hände sen?

Jaa, då gick de till muren och rev ner den. Och då kunde de springa över till sina vänner på andra sidan och kramas och leka igen.

Man får inte ha sönder saker. Det är dumt, dumt gjort!

Helt rätt, i vanliga fall får man inte ha sönder saker. Men i det här fallet var det bra för ingen har rätt att bestämma över andra på det sättet. Att de inte får gå och leka med sina kompisar bara för att de bor ”två kvarter ifrån varann”.

Hon funderar på detta.

Berätta igen mamma. Berätta om muren.

Och så började den stora fascinationen av muren. Vi pratar om muren, vi bildgooglar muren, hon sitter med min telefon och bläddrar genom bilderna, frågar och resonerar. Och vi lyssnar på Die Mauer. Om och om igen.  Vi lyssnar på Ebba Grön och hon har sin första Thåströmperiod.

När Twitter faktiskt är kul

Hängde ni med på nyheten om att Samsung förvärvar Fingerprints? Ett högt bud med kurspåverkan som även drog med sig Precise Biometrics. Aktierna rusade.  

När det hela visade sig vara falskt fullkomligt exploderade Twitter i ilska och Cision (som var de som förmedlade den falska pressrealeasen) fick gå ut med ursäkt. Men det räckte inte. Hur kunde detta hända krävde aktiefolket och Twitter få veta. Cisions aktie sjönk. Det utfärdades handelsstopp på Fingerprint.

Alla affärer måste makuleras skrek Twitter! Det här är skandal.

Claes Hemberg skriver ett inlägg på ämnet. Börsbubbla på 17 minuter. Det brukar inte vara så här roligt att läsa om aktier och aktiemarknaden. Men här jag ser nästan stommen till en film. Eller åtminstone en intressant dokumentär. Jag skulle nog äta popcorn till.

Mad about the boy!!!!!!!

Cirka andfådd av lycka. Ny bok om bridget jones!

Livsmål; att inte somna i vagnen

Man kan inte lyckas jämt.

Aldrig mer, jag säger aldrig mer.

I söndags kväll åt vi köpepizza. Det händer väldigt sällan hemma hos oss eftersom Daniel är gluten och det bara finns ett ställe i närheten som erbjuder glutefri pizza och man dessutom måste ta bilen dit och det är svårt att få parkering i stan. Men i söndags var vi trötta och så sa Daniel "pizza" och sen kunde jag inte tänka mig att äta något annat. Han ba "eller sushi" och jag ba "äru inte klok nu har du SAGT!" och så blev det pizza.

Jag åt tre fjärdedelar av min pizza (en napolitana) och blev så kräkmätt att jag var nära att åka in till förlossningen och kräva ett akut kejsarsnitt. Efter det har den här degen legat som en klump i min mage och gjort mig svullen. Degen väger dessutom ett kilo för jag väger ett kilo extra sen i söndags och trust me när jag säger att jag tänker bajsa ut den för jag ska fan inte gå upp i vikt efter att äntligen ha kämpat mig ner till en vikt jag är nöjd med. Men det är det som är problemet. Sedan pizzan har åkt in i min mage kommer inget ut! Allt har bara mirakulöst avstannat och jag får sådana äckelkänslor av att den ligger där! Varför kommer det inte ut? Blir det så här när man blir gammal, att man inte kan äta pizza för då får man problem med magen och vill typ stanna hemma från jobbet för att det enda som upptar ens tid är att tänka på att pizzajäveln i tarmarna långsamt omvandlas till avföring och stannar kvar därinne?

Aldrig mer, jag säger aldrig mer.

Rätt jobbigt att det känns som fredag idag fast det verkligen inte är det.

Arbetsmiljö

När man är föräldraledig så tänker man inte så mkt på det här med arbetsmiljö, om man nu som föräldraledig kan säga att hemmet är en ”arbetsplats”. Man är liksom för upptagen av att hinna. Eller försöka sova. Eller försöka få ungen att sova. Eller plocka leksaker, laga mat, byta blöjor, springa efter lillunge som kryper skitsnabbt och drar ut alla böcker ur bokhyllan, eller fånga lillunge som stoppar allt, som den lite större ungen kastar på golvet, i munnen.  Man har liksom inte tid att tänka på om luften i lägenheten är bra. Men när man börjar jobba igen tänker man desto mer på det. Som att man kommer till jobbet på morgonen och det är BASTU och cirka noll syre. Och för att cirkulationen av (den obefintliga) luften ska fungera behöver man resa på sig och gå och trycka på en knapp, varje timme annars slås den av. Det känns som att man är på Lost-ön och måste trycka på den där knappen hela tiden och missar man så händer något hemskt. Det är väldigt stressande. Och inte vill arbetsgivaren fixa ventilationen heller för det är tydligen en megainvestering och det är ju ändå flytt snart. Snart som i om minst ett år.

OCH SÅ FÅR MAN SITTA OCH SVETTAS OCH INTE ENS DYRDEO FRÅN APOTEKET HJÄLPER.

Och ”man” kanske kan bytas ut mot ”jag”. Fast ”jag” skulle såklart inte skulle svettas.

Hon blir första kvinna på posten

Sverige är det näst bästa landet att bo i, utifrån kvinnors rättigheter, enligt en undersökning i Newsweek 2011 (hittar inte resultatet för 2012).

Angela Merkel är världens näst mäktigaste person. Endast USAs president Barack Obama anses ha större inflytande och makt.

Härligt va?

Och:

Janet Yellen blir ny chef över Fed. Hon blir första kvinna på positionen.

Första kvinna på positionen. 2013 och allt. Det är märkligt att det är så mycket som laggar efter. Att hon är första kvinna på posten och att vår analytiker på jobbet faktiskt poängterade att hon är kvinna när han för ett par veckor sedan förklarade att han hoppades att hon skulle ta över. Vi hoppas att Janet Yellen tar över, hon är kvinna. Ja inte bara kvinna tillade han när han insåg att han simmade ut på djupt vatten och ögonbryn började höjas. Det är inte därför vi vill att hon ska ta över. Protesterna (från kvinnor) började hagla att varför i all världens namn måste detta poängteras. Då konstaterades det att Ingen kvinna har haft den positionen innan. Inom finansvärlden är de grå gubbarnas välde utbrett. Och för de grå gubbarna är nog detta något märkvärdigt. Det är då man får påminna sig om att även myrsteg är framsteg.

You say tomato I say tomato. (hmm...)

Gud vad gott det är med tomater. Har värsta hang up. Speciellt på sådana där små tomater, typ cocktail. En på jobbet odlar hemma och tar med sig hela tiden och lägger vid frukten. Jag tassar dit och plockar. Det är sjukt gott. Det finns både avlånga och runda, såna som är mini och en del är gula etc etc. Och vet ni, de smaka olika! Jag kan inte riktigt förklara på vilket sätt. Men de är iaf väldigt gott. Dessutom är det ett trevligt avbrott när man har ont i svanskotan efter att ha suttit på en verkligt dålig stol hela dagen.  

Förfallet

Det är ngt fel med min mage/kropp. Det liksom bara bubblar i magen och den ”rör” sig. För några veckor sen fick jag isande panik och sprang och köpte preggotest (trots har spiral, som ska vara lika säkert som sterilisering så ganska liten sannolikhet att ändå vara preggs). Rusade hemifrån i all hast (pga paniken) och när jag står framför tjejen i kassan inser jag att jag bara har mitt kreditkort med mig, ingen kod och inget leg. Hon ba du får nog gå hem och hämta det och jag ba fast schyssta då (trots jobbar på bank och vet bättre). Fick gå hem och hämta, sedan tillbaka och köpa. Var helt knäsvag när jag skulle testa fast jag egentligen visste att jag inte är gravid. Negativt på stickan.  Såklart.

Så nu har jag helt logiskt beställt tid hos gyn. För det är inte rimligt med så här mycket sparkar i magen. Dessutom har jag mellanblödningar hela tiden. Är väldigt rädd att jag kanske är i något slags förklimakterie. Frös jämt förut. Och nu gör jag inte det. Typiskt säkert tecken.

Har även flera grå hårstrån och det kan säkert också hänga ihop med detta oundvikliga förfall.

AB

I maj 2012 tog jag beslutet att aldrig mer läsa Aftonbladet pga alla snyfthistorier och ickejournalistik. I dagarna har bladet skrivit en del om företaget där jag jobbar så jag har varit inne och läst. Såklart, såklart ramlar jag över dessa stories och klumpen i magen kommer tillbaka. Jag får verkligen både ångest och panik på deras artiklar. Aldrig om ett fenomen alltid om någon enskild stackare. Som det såklart är synd om. Säger inget om det. Bara att jag inte tycker att det är seriös journalistik. 

Men på toaletten då, undrar jag???!

En på min fejsbox la precis ut en bild på sig där hon visar att hennes hår är lika långt som hennes armar. 

Behöver jag kommentera?

fintfintfint!

Sånt här gör mig glad i hela magen!

You gotta work, work

Gud vad det är roligt att jobba! Trodde verkligen inte att det skulle vara så här kul att komma tillbaka. Men jag har verkligen roligt och jag älskar marknadsföring. Ni kanske tycker att det låter kokobello.  Att jag låter lite nyfrälst och läskig. Men jag är så himla glad att jag jobbar med något jag tycker är så roligt.

Jag har bytt jobb sedan min föräldraledighet. Jag är, sjukt nog, tillbaka på den avdelning jag jobbade på innan jag fick Didi. Det var flera anledningar till att jag lämnade då. Men alla de anledningarna är borta och åtgärdade nu. Och det är så härligt här. Jag har en riktigt bra chef (Nita, som förut var min kollega och mentor. Hon har lärt mig nästan allt jag kan i praktiken. Hon är otroligt vass marknadsförare och dessutom en av de roligaste människor jag känner), jag har oerhört trevliga och engagerade kollegor (hur viktigt är inte det?) och jag har en arbetsplats där det händer saker hela tiden, det är högt i tak, strategiarbete flyger i rummet och alla bidrar till diskussionerna. Det är verkligen givande att arbeta med människor som är sjukt duktiga på vad de gör. Oavsett om det gäller kommunikation, analys, affärsutveckling eller sälj.

Ja, jag ville bara säga det. Att jag har en energiinjektion och är lite hög på jobb just nu.

Hej, hej!

Träningspeppen

När jag packade min ”gympapåse” i morse var det damm på skorna. Det här är inte någon typ av överdrift från min sida. Jag fick torka av dem med en våtservett.

På jobbet har jag tagit armkrok med en småbarnspappa när det gäller träningen. Vi bestämde i fredags (efter ett glas bubbel) att vi

1)      Skulle packa träningsväskan i helgen

2)      Skulle ta med oss den på måndag

3)      Känna efter ordentligt på måndag om vi ville träna. Annars träna på tisdagen men absolut senast på onsdagen.

Det känns bra att armkroka med den här kollegan. Jag känner att vi är på samma nivå, att vi förstår varandra. Hans två barn är precis lika gamla som mina kottar. Då liksom fattar man hur det är med total utmattning och skör rygg. Och man kan peppa varsamt. Inte som TT på jobbet som ba ”TJEEEENA Emster, du ser ju ut att vara i fin form, ska du med till gymmet?!?!” (tror inte han var ironisk, tack och lov) och jag ba ”eh… nej?” och han ba ”att sköta träningen är nog så viktigt som att sköta kosten vettu” och jag ba ”Sluta prata. SLUTA PRATA MÄNNISKA!”. Okej, jag sa inte så. Jag bara nickade och sa ”nästa vecka”. För det är viktigt att inte börja för tidigt kan jag känna. Dessutom är TT en sån där träningsmänniska som öppnar ytterdörren i bara kalsongerna och lägger ut bilder på sig själv i bar överkropp på fejsbox. En väldigt, väldigt rolig och trevlig prick. Men dock en träningsmänniska. Kan inte relatera.

Men den här andra snubben. Vi kan liksom lite försiktigt stötta varandra. Utan press. Vi kan ta våra omsorgsfullt packade gympapåsar och slå följe till gymmet. Vi kan säga saker som ”det ser bra ut” på gymmet och fnissa i smyg. Tillsammans.

Det är mycket viktigt att ha en sån träningskompis.

Nu måste jag gå runt på avdelningen och ragga vattenflaska. Hörs sen, yo.

Ha!

In Your face Ica maxi. Fick avstämning på den där självscannergrejen idag. Hade shoppat typ ett nagellack och en body lotion. Vi handlar ALLT på Ica maxi. Det enda stället vi handlar på. Och i vanliga fall snor vi såklart jättemycket. SKOJA. Snor aldrig pga god människa. Men fatta vilken WIN att få avstämning just idag och inte på normal storhandling!! 

Ja, det är sånt som gör en småbarnsmamma lycklig. 

Hälsning från luggen

Jag har inte klippt mig sen innan Zoe kom. Förtydligar här att hon är 10 månader.  Och då toppade jag bara håret. Som innan dess inte blivit klippt på 8 månader. Sa jag att jag färgade det själv? Rött. Och att det blev morot i rötterna och blod i topparna.

Ser ut som ett rövhål i håret.

Dessutom fäller jag/tappar hår pga har varit gravid/ammat (eller vad det nu beror på) och nu börjar det växa ut igen. Jag har fått en liten ”lugg”. Alltså jag har ingen lugg. Ingen frivillig lugg. Men de här små bebishåren som växer fram i min panna står rakt upp som att jag försöker lajva Tintin.

Jag vill inte lajva Tintin.

Jag vill inte lavja Tintin.

Obs

Inte Fokus. Den är fräsch.

Lista

1.       Det är jävligt ofräscht att läsa om kändisar i tidningen.

2.       Kändisar känns jävligt ofräscht.

3.       Tidningar är ofräscht.

back to business

Jag har börjat jobba och Daniel är nu hemma med lillmojen. Just nu sitter jag på det så kallade arbetet och vill bara ringa hem och ha följande samtal med min snart elva månader gamla lillmoj:

Heeeeeej lilla vännen

Hej hej

Hej hej hej

Moschigossiplussinussi

Mammas gullebulle

MAMMAS GULLEBULLEUNGE!

Lilla mojen har du runda kinder idag?

Ja har du runda kinder idag?

Ja du har runda kinder idag.

Ja de är så runda så.

Plutt plutt.

Etc etc und so weiter i all oändlighet eller tills någon på jobbet ber mig vara tyst. Vilket kanske skulle få mig att fräsa argt åt vederbörande. Eller nästan väsa. Ni vet liksom som en jävligt hotad ödla eller liknande. Sen skulle jag vända mig till telefonen igen och göra pruttljud för att få henne att skratta.  

Flygande katter

Ibland stöter man på så intressanta historier om folk. Som Nitas pappa som på ett maniskt sätt konsumerar nyheter. Som tycker att hon är okunnig eftersom hon inte hon inte på rak arm kan redogöra för hur en nyhet beskrivs och rapporteras i Sverige, Spanien, Frankrike och USA.

Allt det här började när Nitas pappa var en tolvårig pojke i Francos Spanien. Franco hade vid denna tidpunkt börja plantera nyheter hos pressen för att styra nyhetsrapporteringen och få den att dra åt ett visst håll. På så vis undvek han rapportering om sina egna förehavanden.

Vid ett tillfälle redogjorde spanska medier för om att flygande katter hade synts över en stad i Spanien. Det här tyckte Nitas pappa var märkligt. Vidare resonerade han att ”om detta har hänt måste det vara en världsnyhet. Undra vad de säger i Frankrike” och så rattade han in en fransk radiokanal på sin radio.

Ingen i Frankrike rapporterade om några flygande katter.

Ingen i Italien rapporterade om några flygande katter.

Det var faktiskt inget annat land som rapporterade om dessa flygande katter.

Den tolvåriga pojken insåg, med förskräckelse, att han inte kunde lita på sitt eget lands nyhetsrapportering.

Det måste vara sjukt skrämmande att inse att man inte kan lita på sitt land. Att dessutom vara så ung när man inser det måste addera på rädsla och obehag. Det är häftigt att Nitas pappa nu, fortfarande, ”kontrollerar” nyheter genom att läsa om dem i tidningar från hela världen. Snacka om att Internet har förenklat hans process. Men också, tänk vad enkelt det är att få ut sitt budskap idag och vad lätt det kan spridas om det är någon ”trovärdig” som skriver om det.