Krånglig patient

Pat visar tydliga tecken på missbruk av tabletter. Har sökt hjälp åtskilliga gånger för olika besvär med smärta som enda symptom. Pat är snabb på att begära samma medicin för alla dessa olika besvär och blir aggressiv, hetsig och våldsam om jag nekar.

Ont i näsan - vill ha tabletter. Ont i benet - vill ha tabletter. Ont i magen - vill ha tabletter. Ont i foten - vill ha tabletter. Ont i håret - vill ha tabletter.

Remitterar till psyk, hänvisar till beroendecentrum samt sätter pamflett med nyttig info i handen på henne. Pat mkt arg. VILL. HA. BLETT!

Okej. Så Didi har brännskadat sig i en varmangel när hon och mormor - förskolläraren - skulle mangla på Didis begäran.

Hon har brännskadat sig på båda handlederna. Didi och Daniel tillbringade x antal timmar på astrid lindgren för att få armarna omplåstrade. Mormor - förskoleläraren - var förkrossad och låg vaken hela natten. Nästa dag var Didi sur på mormor - förskoleläraren - och ville ha "bara mamma". Mormor - förskoleläraren - gjorde det enda rätta pedagogiskt sätt och köpte presenter till lilla sjuklingen. Ett doktorskit och en bamsebok som sjuklingen fick välja själv. Lilla sjuklingen började inse att hon satt med triumf på hand och började köra lite lätt med mormor förskoleläraren. Detta eskalerade tills mormor - förskoleläraren - inte pallade längre och smet hem då barnet sov middag. Morfar fick tydliga instruktioner från mormor - förskolleläraren - att stanna kvar för att leka patient/doktor med nya kitet. Då barnet vaknade undrar hon förskräckt var mormor - förskolleläraren - är. När hon får till svar att mormor - förskolleläraren - har gått hem sätter hon in kortet "treårstrots/totalt jävla bryt". Morfar - polisen - lyckas dock manipulera barnet till lek genom att säga att han ska vara doktor åt hennes katt. Detta är såklart inte acceptabelt alls. Det är hennes doktorsgrejer och hennes katt. Inte morfars!

Även idag är hon hemma från föris pga har fortfarande ont. Men idag är hon mer laid back och vill mest titta på film samt bestämma vilken film samt byta film var femte minut. Och på frågan om det är tråkigt att vara hemma och skulle hon hellre vilja vara på föris svarar hon ett bestämt JA.

Ps. Det är mkt synd om mormodern och en olycka händer så lätt och det går väldigt snabbt när hon bestämmer sig för att göra ngt hon vet att hon inte får och hon brukar vara sjukt duktig och lydig på sådana grejer. Men ändå. En jävla mangel!

Ej kul

Har numera så morbida föräldrar att de inför utlandssemester ringer och berättar var testamentet ligger.

Surt

Det här med att jag är på fest utan lillungen och har glömt ena delen till bröstpumpen och alltså as we speak står inne i badrummet och FÅR MJÖLKA UT FÖR HAND. Det ska vi aldrig mer prata om igen.

This just in!

Senaste nytt. Daisy är kär i Jonathan!

tröttman i denna familjen

när lillis somnar 01 och dids vaknar halv två och är cirka jätteledsen och jag säger till min make "kan du gå in till daisy" och han sinnesförvirrat svarar "nej det behövs inte" genom illvrålen och jag bara går sömndrucket dit och lägger mig för att vakna två timmar senare av att make står lutad över mig och försöker hjälpa barnet som har hostkräkits i sängen och nu sitter upp och tokgrinar. då är det tröttma.

crazy old lady

när jag var liten älskade jag allt av astrid lindgren. det fanns faktiskt en period när jag funderade på att döpa min dotter, om jag skulle få någon, till just astrid som en hyllning till enorm förgyllning av min barndom.

idag är jag glad att jag inte gjorde det. astrid är en crazy old lady. hennes sagor är ibland helt fucked up och hjälper så att säga inte direkt till i barnuppfostran.

såatte, introducera inte idioten karlsson för era 2,5-åringar. det räcker med att de lär sig sno cyklar av lotta. om du frågar mig.

periodarn

nu gör jag sådär igen som lilla j (johanna) säger. att jag inte bloggar och sen ba PANG femton inlägg. men vet ni. man får passa på liksom.

jag har svårt att ändra på mig.

fatta

min lilla tjej sov mellan 23 och halv sju!!! hon är friggin awesome.

en annan grej som inte är så awesome men ändå är awesome på ett sätt är att didi vill sluta med blöjan (awesome). hon vägrar dock att säga till när hon behöver gå på pottan och hon vill inte sitta på pottan (inte awesome).

vi har testat att sätta klockan men hon blir bara arg och tycker att vi tjatar när vi försöker göra det roligt och ba "JAAAA! HURRA NU RINGDE KLOCKAN NU SPRINGER VI TILL POTTAN!!" och hon ba (jättesurt) "NEJ INTE POTTAN INTE KISSA NU!" och till slut säger vi att då måste hon säga till när hon är kissnödig och trettio sekunder senare ba "oj det kom kiss".

jag har hört att kvinnor i vietnam bara visslar och vips går deras 9 månaders barn på pottan och är 100 % torra. didi skulle nog kunna ge dem en match. lätt att hon skulle. kvinnor i vietnam skulle slita sitt hår.

annan "kul" grej hon gör nu är att ta av sig blöjan på kvällen/natten eftersom hon inte vill kissa i blöjan. då kissar hon i sängen i stället pga vill ej gå på pottan. *yay hurra för viljestark två och ett halvt åring".

idag tvingade hon mig att ta med ett par trosor till föris. jag sa att hon måste börja med blöjan och så får hon säga till när hon vill kissa och sen kan hon få trosan. vi får väl se hur det går.

den lilla är nu två och en halv månad. nedräkning till smakisar och gröt har börjat. då vid fyra månader börjar ju officiellt nedtrappningen för mig. jag slutade amma didi när hon var cirka sju månader. så fort hon fick smaka mat var hon inte så intresserad av att amma längre. hoppas lilla sotis är likadan. och jajaja, det är mysigt att amma. men i alla fall.

ohoh!

glömde: HEMNET (den gamla)

mina bästa appar

text tv
gp
paper (den som det står 53 i)
facebook
blogger
google

i mitt huvud

brukar ni prata med er själva? jag menar som att föra en diskussion eller en argumentation. typ nu ska jag inte äta fler chokladbitar. det finns ändå bara äckliga kvar. okej. det här blir densista chokladbiten sen får det vara nog. jag tar två. okej nu är det SLUT. shit vad goda. en till. sen är det slut. nu tar jag EN till. bara en. Okej så om jag tar en eller två nu spelar ingen större roll.

för det gör inte jag. skulle aldrig.

Vana

Tänker att tre dagar i rad är en vana. Tre nätter rättare sagt. Hej du välkomna vana. Du välkomna vana där lillis sover mellan elva och halv sju.

Awesome tvåmånaders bebis.

Är dock ändå trött. Why?

Teveserier

Jag har kommit på vad som är felet.

En bra serie görs. Säsong 1. Hög standard, genomtänkt, bra manus etc. Det blir succé.

Förväntningar på säs 2 är höga.

Det är nu det blir fel. Manusförfattare, produktionsbolaget, regissör etc vill "toppa".

MAN SKA ALDRIG TOPPA EN BRILJANT SERIE. Man ska behålla SAMMA STANDARD.

När man toppar ngt som är bra blir det dåligt.

Eller så vill man mjölka ur.

MAN SKA ALDRIG MJÖLKA UR EN BRILJANT SERIE.

Då blir den kass.

Alltså: behåll samma briljanta nivå.

Lyckat ex på detta: the wire.

Senaste besvikelsen: homeland. Typisk urmjölkning.

Exempel på dålig toppning: true blood.

RS

Så vi har haft en släng av RS här hemma under julen. En natt satt jag lutad över den lilla och bara stirrade skräckslagen på henne, lyssnade till den pipiga ansträngda andningen. Daniel sov inne hos Didi. Jag gick och väckte. "Jag tror vi måste åka in".

Det lugnade ner sig. Men dagen efter åkte vi in. Då var andningen bättre. Inget att göra, bara att åka hem igen. Hon hostade så att hon kräktes upp det mesta hon fick i sig. Hon var för trött för att äta. Vi var mkt oroliga. Men långsamt blev hon bättre.

Det är nu år 2013. Människan kan göra fantastiska saker. Har uppfunnit, bilar, rymdskepp, löst komplicerade matematiska teorem. Botat ovanliga sjukdomar. Men vi har fortfarande inte en fungerande medicin mot en vanlig förkylning.

Didi är ledsen. "Har det hänt något" frågar jag. Hennes ögon tåras. Hon vill inte berätta. Hon vill inte säga något alls. Hon gömmer sitt ansikte bakom sin älsklingskatt. Vill inte visa mig att hon är ledsen. "Har någon varit dum, eller sagt något" frågar jag. Hon är tyst.

Vi fortsätter titta på Robin Hood.

"Du kan berätta för mig om du vill" försöker jag. "Jag kanske kan hjälpa dig". Hon är tyst. gnuggar bort det vattniga i ögonen. Sen tittar hon bestämt på mig och säger med skärpa: JAG ÄR KÄR I EN KILLE.

Hon är två och ett halvt. Vet hon vad kär är?

Hon släpper mig inte med blicken.

"Är du" säger jag förvånat. "Det är jag också. Vem är du kär i?". Men hon vill inte berätta. Hon blir tyst igen. "Ska jag berätta vem jag är kär i" säger jag. "Mm" blir svaret. "Jag är kär i pappa" säger jag.

Hon är tyst. Tänker. Sen säger hon: Jag också kär i pappa. Bästa bästa pappa.

1 kärlek - ett matematiskt inlägg

i år har jag och daniel varit tillsammans i 10 år. Vi har varit gifta i 4 och känt varandra i 12. Vi har bott i 7 lägenheter och haft 5 bilar. Vi har 2 gemensamma konton och 1 gemensam aktieportfölj. Vi har rest till Grekland tillsammans 4 gånger och till USA 1 gång. Viktigt: vi har campat 0 gånger. Vi är inne på vår andra gjutjärnsgryta och vår andra säng. Och allt har mynnat ut i 2 underbara ungar.

hej

från min nya ipad!

skrivet på mitt tangentbord till ipad. omg vad jag ska blogga/skriva nu. mkt exited.

go jul.

hjälp vad deppigt det blev här på bloggen. folk som flyttar från stan och ytlig jävla mumbujumbo om saker som inte spelar ngn roll. snart kommer min man hem. då får jag en kram. det är ju lite pepp. 

feministmorsa

ibland får jag så dåligt samvete över det här med feminism och känner att jag inte tänker efter och är medveten tillräckligt mycket/ofta. på ett sätt är det jävligt jobbigt att didi och zo är tjejer för det gör att man måste tänka ännu mer på de där grejerna. annars är man en dålig feminist. framförallt tänker jag att andra tror att jag är en sån där tjejig mamma som gör mina barn till mesiga passopper som bara vill vara fina och pleasa killar.

jag tänker att om daisy hade varit en kille hade hon ändå fått måla naglarna, ha rosa kläder etc.

när jag sminkar mig vill hon vara med. hon vill också ha. framförallt "läppen" som är mitt läppstift (mitt läppstift är en färgad läppsyl från nivea). när jag målar naglarna kan hon inte stå still. hon vill så gärna också ha. hon får. hon får både läppen och naglarna. hon vill ha "pippitofflar". det är flätor. hon vill ha dem för att pippi långstrump har dem.

idag är min tjej hos frisören i lila mysklänning och rosa naglar och pippiflätor. en riktig rosa liten tjej. det är inte det som avgör om hon kommer bli stark, självständig och se sig själv som en individ som är värd.

men det stör mig. det stör mig att blickarna fortfarande kommer och att det rör det ytliga. som kläder och färger. daisy gillar lila. hon har kläder i alla möjliga färger men får hon välja vill hon ha lila. vi har aldrig lagt någon värdering i färger. kanske andra har? kanske har hon påverkats.

jag tycker att det är jobbigt att de här yttre attributen gör att andra dömer mig som morsa. och att hon kommer bemötas annorlunda i rosa klänning. 2012 är snart slut men det känns som att vi fortfarande är fast i utseende och färger.

jag kanske är löjlig och ängslig och nervös. men inte i mig själv och mitt föräldraskap. bara gentemot andras tyckande. ännu värre.

en minut

jag har en minut över. daisy är och klipper sig med mormor hos mormors frissa och lillungen sover. det känns som att jag har tränat. att gå med dubbelvagn fram och tillbaka till bvc i snön känns som träning. jag var dyblöt av svett när jag kom hem. men jag tänker inte duscha + byta om. för jag tycker att det är rätt gött att bara låta svetten torka in och sitta fast i soffan och vara trött. trött i kroppen istället för huvudet.

ikväll ska vi hem till mike och äpplet. de har köpt hus så vi ska titta på bilder på huset och prata renovering och så. alla flyttar ut från stan känns det som. varför flyttar alla till förorten när det är perfekt att bo i stan. när man nu ändå måste bo i sthlm-området menar jag. jag är nog en sån där antingen eller. antingen vill jag bo i fjällen och bli insnöad och ha en egen skoter alt i småland och va månskensbonde eller så vill jag bo i stan. förorten är som stan fast längre bort. och jag har redan bott där. det är såklart bra i förorten, jag menar inte så. men det är faktiskt lite roligare i stan. kanske ändrar jag mig när kottarna börjar skolan och vill vara ute och leka på kvällarna. men med småbarn och framförallt som föräldraledig är stan oslagbar tycker jag.

vi har på riktigt nästan inga kompisar kvar i stan. det är tråkigt. eller nu ljög jag. vi har fortfarande några vänner kvar i stan. men att mike och äpplet flyttar känns så himla tungt. vi ses så väldigt ofta och jag gillar dem så himla mkt. didi och pippo gillar varandra också. allt är bara så enkelt med dem. så avslappnat och skönt och det krävs ingen planering för ngt utan vi bara gör och det är alltid trevligt och vi gillar samma saker och vi brukar slå dem i TP vilket är kul. snart måste vi ta bussen (?) till täby för att träffa dem.

bolls, lången och charlan har också flyttat. till typ enskede tror jag. båda dessa par säger "det tar bara 13 minuter med tunnelbana/buss/wotever kommunalt färdmedel". de vet på minuten hur lång (kort) tid det tar. det är lite onormalt beteende tycker jag. vem fan klockar på minuten? dessutom, vet de inte att bussarna inte går, att tunnelbanespåren fryser eller att tunnelbanan står stilla för att ett löv trillat ner på spåret etc?

jaja, snart kanske vi också sitter i ett villaområde i förorten och tycker att det är awesome för att man prioriterar andra saker mot nu. det heter ju att man aldrig ska säga aldrig.

åkpåse/sovsäck till lillbarnet

ibland är jag så himla nöjd över mig själv. som till exempel när man googlar efter en åkpåse och hittar en recension SOM MAN SJÄLV GJORT! Och det är klart att vi köper en till sån. När den fått sådant fint omdöme menar jag. 

Dröm

Ibland känns det som en dröm, mitt liv. Jag kommer nog inte förstå att de här fina människorna är mina förrän jag är en gammal tant i en gungstol som tänker tillbaka. Att min man och mina döttrar är mina. Finaste. Minaste.

Belöning

Har bestämt mig för att ba göra't. Träna och gå ner i vikt. Och när jag når mål ska jag få nåt. Kan inte komma på vad jag vill ha. Hjälp?

game of thrones

hallå! har glömt berätta för er att jag har HBO gratis i sex månader (lilla orgasmen i detta!). har börjat kolla game of thrones. kan inte bestämma mig för om jag älskar den (fantasy, är mkt svag för detta) eller hatar den (kvinnosynen). det är väldigt mkt naket. och jag är pryd så det är också lite jobbigt. men mest är det spännande.

anyhoo, HBO. *hurra*

"såna"

omg. har precis beställt julkort. alltså julkort föreställande mina barn. ni vet, kort där de är söta och posar för kameran och visar upp vilken friggin fantastisk familj vi är. vi har blivit såna. sån är jag. herregud.

ps. jag önskar mig även praktiska julklappar.

ps 2. vad hände?

Lucia

Snart är det Lucia. Det vet jag för att min dotter sjunger luciasånger här hemma. Hon sjunger "lusslell" och "SANKTALUSIIIIA!" och "tippetippetapp" och "sockerbagaren mamma sjung den" och så får jag sjunga hela vägen till förskolan fast jag inte kommer ihåg texten till denna simplaste av barnvisor". När hon tröttnar på luciavisor kör vi "fem små apor hoppade i sängen", fast det är aldrig aporna som hoppar utan typ mormor eller pappa och det är aldrig mamman som ringer doktorn utan det är hon själv.

Iaf ska det bli förbannat sött att se henne vara med i sitt första luciatåg. mammahjärtat och allt det där ni vet.

Julpyssel

Hade tänkt att gå till Labet och ta blodprov på Zoey One Sock idag och sedan kila vidare till Panduro för att köpa pärlor (alla, alltså ALLA, kommer att få armband av Daisy i julklapp) men vädret sätter stopp. Zoey Sömntuta har sovit i cirka en evighet och det snöar fortfarande corn flakes. Vi kommer ingenstans. Mamma kommer hit i eftermiddag så att jag kan gå med pulkan och hämta Didi istället för att pulsa fram i snön med dubbelvagnen.

I min familj har vi bestämt att jag ska vara ekonomiansvarig eftersom Daniel tycker att jag är slösaktig och ointresserad av pengar aka vår ekonomi. Så för att typ motbevisa ska jag börja lägga in räkningarna och "ha koll". Jag tycker att det är jobbigt för jag vill prioritera ner mat och köpa pärlor för alla pengarna. Det finns jättefina pärlor och det verkar mkt mer ekonomiskt att köpa storpack. Men det blir ju mkt pengar på en gång. Man kan säga att det är som att storhandla. Man gör det en gång så slipper man gå varje dag. Och det kan vi ändå inte för vi bor tydligen i norrland minus skottade trottoarer. Så nu tänker jag beställa på nätet. Jag väntar bara från OK från avgående ekonomiansvarig.

Snart ska jag väcka barnet. Jag vet att man inte ska väcka barnet. Men barnet bara sover och det kliar och sticks i brösten och hon har verkligen sovit sen halv nio. klockan är faktiskt halv tolv och jag tycker inte det är ok. DOCK att jag varit duktig medan hon sovit och:

- ätit lunch
- börjat skriva i en sån där "min första bok". dock till daisy, är inte så snabb av mig
- klippt ut julrecept ur tidningar och klistrat in i min receptbok
- satt på julstjärnan.

ja, alltså inte "satt på", är ju inte helt perverterad. utan tänt den.

igår satte didi in ett kort på sig i en ram och gick och ställde i mitt och daniels sovrumsfönster. "till pappa". han verkar väldigt snäll den där pappan. den var nämligen verkligen inte till mamman. i samma veva berättade hon för mig att tomten kommer komma hem till oss med paket till henne och pappan. men mamman får inget. så kan det gå.

Klockan fyra

Klockan är fyra. Det snöar fortfarande. Vi är uppe, jag och lilltussen. Hon äter men ändå inte. Jag får killa henne på örat. Hon bara somnar.

Jag fasar för att gå till föris imorgon. Snöoväder.

Men hur lika allting känns när Didi var liten. Till och med vädret. Snöstorm. Vinterdöttrar.

Nu ska vi gå och sova igen. Och hoppas på att snön slutar komma. Och att Stockholm stad skickar ut snöröjning...

Pt online

Är så sugen på att köra Olga rönnbergs pt online för att komma i form igen. Är det ngn som har kört? Rek på den?