Jäl pratade med sin mamma igår (ni vet Jälmamman, min svärmor) och azzå, hon verkar "lite" (roligt att jag gjorde citattecken runt "lite", eller hur? Värsta 90-tal!) hispig för det här med Truls. Hon bor i västra Sverige, ganska långt fr Sthlm och är rädd att vi typ ska gömma Truls från henne och med flit se till att hon inte får träffa honom (vilket är so-not-true). Och hon ba "nu ringer ni DET FÖRSTA NI GÖR när Truls har kommit så att jag kan komma upp PÅ EN GÅNG och hinner ni så ringer ni INNAN NI ÅKER IN så hinner jag planera lite!" och Jäl ba "eh, asså...vaa?" och Jälmamman ba "DET FATTAR DU VÄL?" och Jäl ba "jaja...?" och Jälmamman ba "VAR INTE OMÖJLIG!" och Jäl ba "nene...?" och Jälmamman ba "Jag har börjat planera in lite dagar och helger som jag kan komma upp och va med Truls!" och Jäl ba "ta det lugnt nu, mamma" och Jälmamman ba "Ja och så funderar jag på att börja jobba DELTID så jag kan åka upp och va med Truls" och Jäl ba *hilfe* och så höll det på sådär ett tag.
Okej, jag var ju inte med när han pratade med henne och alla sakerna ovan kanske inte är direkta citat men det är för att ni ska få en känsla. Jag gissar att det var ungefär så där. Jag menar, jag känner dem.
Försvar Jälmamman: Jäl tänkte inte berätta att jag var gravid för henne utan "låta henne fatta det när bebisen kom" (han ändrade sig iofs snabbt och berättade i vecka 6). Det finns alltså omständigheter som gör att hon kan få för sig att hon inte kommer att få träffa Truls särskilt ofta.