Samtal med min mamma

Jag vet inte hur ni har det. Alla verkar ha helt perfekta familjer. Kommer så bra överens med sina mödrar. Åker på gemensam semester och håller på. ”Vi är mer som kompisar.” Ha. Inte jag och min Mami. Vi kan, max, tillbringa två dagar tillsammans innan jag känner ett enormt behov av att:

Fräsa
Himla med ögonen
Sucka
Säga emot allt hon säger
Peta i maten
Sätta på stereon på högre volym än vad som är nödvändigt
Se uttråkad ut
Fråga om jag får gå på bordet, det är en grej på tv jag vill se. Jag vill inte haaa efterrätt.

Jag är alltså, tack vare min Mami, inte ett dugg konflikträdd. Tvärtom. Jag muckar gärna lite. It’s what I do. Det är mitt trademark. Mitt ödmjukaste tack.

Min mami lär mig även hur jag kan knyta eventuella framtida döttrar till mig genom en metodik som går ut på att säga en sak, men se ut på ett helt annat sätt. Martyrtaktiken kallas det. Det är lite som ironi. Man gör en sak men menar en annan. Jag är supermottaglig. Det kan verka som att det bara är att säga nej. Som att det är en ärlig fråga och man kan göra som man vill. No hard feelings. Som att det inte kommer att bli gråt och tandagnisslan längre fram. Om man till exempel inte ska fira jul hemma. Killar har svårt att förstå. Det är så subtilt. Jag och Mami har tränat på det här hela mitt liv. Hon är sjukt snabb också. Det går på ett ögonblick:
Hon ringer. Vi pratar lite. Om vem som har gått i pension, blivit sjuk, fått barnabarn. Skoj och stim. Sen helt plötsligt: Vill vi komma på middag?
Nej vi kan inte.

Tystnad.

Tystnad.

Tystnad. (Obehaglig tystnad, tänk thriller)

Nej det är okej.

?

Ja, det är säkert.

?

Det var så länge sedan nu bara.

Två veckor…

Ja.

Ja!

Jag ringer ju aldrig. Det var bara det. Hon längtar.

Vi pratade ju igår!

Då var det hon som ringde. Räknas inte. (Suckar, lite uppgivet)

(Panik)

Eh, vi kanske kan komma på söndag då. Ska kolla med Jäl.

Frågar Jäl. Som inte alls uppfattar mina signaler. Jag trodde vi hade en connection. Men tydligen inte. Det går bra. Gratis mat, tjoho!

(Suck.)

Jag vidarebefordrar till Mami.

Å vad roligt. Vad vill vi ha?

Spelar ingen roll.

Fråga Jäl.

Frågar Jäl.

Kött.

Kött.

Vad för kött?

Vad för kött?

Nöt.

Nöt.

Nöt? Hmm, kanske med en svampsås… Vi hittade så fina kantareller på landet sist. Bla bla bla.

Jaja, det blir bra. Jag måste gå nu.

Och så kanske vi kan göra en rabarberpaj till efterrätt. Fick så god rabarberpaj hos Majsan nu senast. Superenkelt recept man tar bara…

Jo visst. Jättebra. Jag måste gå nu.

Hörde du förresten att Babs dotter är gravid? Ni är i samma ålder vet du? Det var väl roooooligt? Vaa? Ni lekte så fint när ni var små. Babs är jätteglad. Ska gå ner i tid på jobbet för att kunna hjälpa till.

(Grr)

Är hon? På tjocken alltså. Haha inget mer vin för henne. Sucker.

Gravid.

Va?

Gravid. Inte på tjocken, gumman.

Va? Äsch. Jag måste faktiskt gå nu.

Ja det är klart. Du har aldrig tid för din lilla mamma.

(Ilska. Jag har JÄMT tid.)

Nej det har jag inte (fräser fram). Jag. Ska. Göra. En. Grej!

Vadå?

En grej… Jag ska… eh… träna.

Klockan tio på kvällen?

Ja! Får jag inte det eller?

Jojo, visst. Okej puss puss. Vad kul det ska bli. Å vad roligt. Pappa kommer bli jätteglad också. Hej hej, ses på söndag.

Som Felicitas sa en gång:
Jag blir sur bara jag ser att det är hon som ringer!

Ni fattar ju: Hon fick precis som hon ville. Vi kommer på middag. Hon får insinuera om barnbarn. Jag får hjärtinfarkt av ilska och inte ens maten behöver hon tänka ut!