torsdag 17 november 2011

lyckan

 jag är en av de lyckligaste människorna jag känner. och med lycka menar jag nöjd och tillfreds med livet, en glad liten bubblande känsla i magen och tro att, om något, så kommer livet till och med bara blir bättre.

jag behöver inte rabbla upp för er allt jag har som gör att jag är lycklig. ni vet eller kan nog lista ut. jag är ingen komplicerad människa, men jag önskar mig det största. jag önskar ha livet så som det är nu, jämt för evigt, amen.

därför är jag livrädd. jag är så rädd för att dö. jag kan inte dö. jag måste få vara hos min man och mitt barn. jag är så rädd att daniel ska dö, eller sluta älska mig. och jag är väldigt rädd att något ska hända daisy. det sista vågar jag knappt skriva. i nästan allt annat är jag ganska avslappnad, men skräcken att jag inte kan skydda mitt barn från allt är som en liten svart sten i mitt bröst.

när man har allt man kan önska sig har man mycket att förlora.

4 kommentarer:

Hanna sa...

Känner igen mig väldigt mycket.

4everfine sa...

Mycket ärligt och fint. Det är ett högt spel vi spelar, genom att leva. Och jag tror man måste försöka komma ihåg att det nästan, nästan, nästan, nästan alltid är vinst, alltid är värt det. Kram

emster sa...

absolut! kram till er.

emve sa...

Åh, känner också igen mig. Mycket.