Jag går in till Pluppi igen. Jollrar lite med honom. Han är otacksam. Inte en endaste liten puss får jag. Som straff försöker jag att klämma en pormask på honom. (Ja, jag vet att det är gross men det är sånt som vi par gör. Det bara är så). Pluppi puttar ner mig från sängen. Hårt. Jag fastnar och kommer inte loss. Får panik, börjar skratta hysteriskt. Jäl (Pluppi) frågar om jag ger mig. Han hjälper mig loss. Vi kramas lite. Pluppi tycker att jag ska chilla, att jag ska ta det lugnt och sedan gå och köpa bröd. Själv.
Jag vill inte, jag vill inte, VILL INTE!
Jag säger att jag är mycket mer kär än vad han är för jag vill kramas. Pluppi säger att så är det inte alls. Han säger att jag vill bara ha honom som en liten kanin som hänger med överallt eftersom jag är helt oförmögen att göra något själv. Som Kalle och Hobbe undrar jag. Ja, typ så. Det är inte okej tycker Pluppi.
Jättemysigt ju.
Jag är Kalle och Pluppi (Jälisen) är Hobbe.
Då har jag ju nästan min katt. En Hobbetiger duger som katt åt mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar