Blogpost fr mob

Tröttman. Har fixat m kläder/garderob samt - OBS samt!!! - försökt sortera foton i dattan för att få fram kort på didis "nära och kära". Ungarna ska nuförtiden nämligen ha egna fotoböcker på föris. Och Daniels "familjeförhållanden" får oss att framstå som å ena sidan katoliker/mormoner pga är många men å andra sidan som skamliga ateister pga alla är ingifta eller "halvsläktingar".

Anyhoo, efter cirka tre timmars grävande i den digitala fotoskatten kan jag konstatera följande:
DET FINNS INGA KORT PÅ MIG, DANIEL OCH DIDI TILLSAMMANS.

Vidare:
Alla i vår släkt som är "ihop" vill hellre bli fotade ihop med någon annans partner.

Är nu så trött att det svider i ögonen. Har även missat hela EMS.

Nåväl. Det saknas numera bara kort på fyra "nära och kära".

Hurra

Lillungen enligt rapport helt obrydd när pappan lämnade på föris imorse.

En gång är en trend, va? En gång är en tendens, eller hur?

Med vänlig hälsning, stoltaste av mödrar!

Tipsa!

Är det någon som kan ta på sig att lära mitt barn vad "lördagsgodis" är? Hon förstår nämligen bara konceptet "godis".

En fluga på väggen

Didi har inte träffat sin mormor och morfar på en vecka. Hon brukar träffa dem väldigt ofta och hon har under den här veckan pratat mycket om dem. Velat träffa dem. Jag har förklarat att mormor är på landet och då har Daisy sagt att "Didi åka landet. Täffa momo".

Idag ska mormor och morfar hämta på föris. Didi har längtat. Imorse grät hon och frågade efter mormor, sa "Didi längta momo" och "Didi äska momo moffa". Alltså hon säger nästan aldrig att hon älskar oss, föräldrarna. Säger vi att vi älskar henne brukar hon svara "mm" eller "nä!" eller "pappa äska pappa". Den sista vet vi inte riktigt vad den betyder. Vad jag vill säga är iaf att det är inte så ofta som hon säger, uttalar dessa ord av ömhet. Så jag vet att hon verkligen längtar intensivt och väntar otåligt på att mormor och morfar ska komma och hämta henne.

Tänk att få vara en fluga på väggen när hon får syn på dem.

konsumentupplysning

Det har redan börjat trilla in frågor om det här med galltvål och som eder husmor och konsumentupplysare ska jag givetvis besvara dessa enligt bästa förmåga.

jag har ju inte börjat använda min galltvål än. men det här är vad jag har hört om den och anledningen till att jag skuttade till Clas Ohlsson och glatt lämnade fram 99 kronor för ett rengöringsmedel:

galltvål tar bort alla fläckar, vilka som helst.
galltvål tar bort de där fläckarna du aldrig lyckats få bort innan.
galltvål är cirka jättedrygt. en flaska räcker till evigheten.
galltvål är bra mot allt.
galltvål kan köpas på Clas Ohlsson och kostar 99 kr.
du kan inte leva utan galltvål.

Mer om mig och min galltvål:
Jag och gallis ska tvätta tyget på en väldigt smutsig barnvagn.

Klovn

Hej mofo's!

Idag har jag beställt dvd-boxen Klovn eftersom Josefine och Mikebike har haussat den som ngn slags Gud av alla dvd-boxar. Den har varit slut på cdon och jag har haft den på bevakning så länge att jag helt glömt bort det. Men idag mailade cdon och ba "nu kan du shoppa, lilla konsumentslav" och jag ba "wiiiii!". Annat jag har shoppat idag:
-kaffe, scones och äcklig smothie
-underställ till didi.
-galltvål

Är mkt spänd på både Klovn och galltvål. Förväntningen är att de ska höja livskvalitén markant.

Detta är inte utlämnande på ett gränslöst sätt, det är bara en ventil så att jag kan gå vidare. Mkey?

Idag på lunchen gick jag förbi PUB. En helt förtvivlad kvinna satt på huk och försökte prata i en mobiltelefon, men hon fick liksom bara fram läten. Två personer stod bredvid och klappade henne på ryggen. Hon verkade inte märka det. Hon bara fortsatte att försöka prata med personen i mobiltelefonen. Men allt som kom fram var ångest och förtvivlan.

Jag hoppas så djupt och intensivt att hon har blivit dumpad. Det är ett best case scenario här tror jag.

Men jag tror alltid det värsta. Jag tror att hon har förlorat någon. Att någon har dött.

Det här är något som börjar bli ett verkligt problem för mig. Jag kan inte koppla bort, jag kan inte distansera mig, jag kan inte låta bli att tänka att det kan hända mig. Jag bär med mig den här känslan länge. Ibland flera dagar. Jag vill inte säga att jag får ångest, men jag är orolig och tänker mycket på det. Jag är livrädd att något ska hända, att jag ska behöva sörja.

Jäl har föreslagit att jag kanske ska gå och prata med någon. Han tycker inte att det är helt normalt att jag så intensivt sätter mig in i situationer som jag uppenbart mår dåligt av. Men jag vill inte prata med någon. Jag tycker att det verkar jobbigt. Jag vill inte ta tag i ett problem som säkert bottnar i något som kommer göra ont att bearbeta. (Jag undrar dock väldigt mycket varför/vad det är som gör att jag reagerar så starkt. Men jag vill ändå inte veta, om ni förstår vad jag menar.)

Jag förstår att det tar lite väl mycket energi från mig. Att jag borde kunna ”skaka av mig” känslan relativt fort. Att jag inte ska oroa mig för att det ska hända mig och min familj.

Som ett led i detta, som ett försök att värja mig, har jag slutat läsa både Aftonbladet och Expressen. De skriver alldeles för ofta om mördade, misshandlade, utnyttjade barn, kvinnor och gamla på ett sätt som gör att jag inte kan ”skaka av mig”. Andra tidningar skriver lite mer sakligt. Även om jag fortfarande mår dåligt, får ilningar genom kroppen när jag läser om hemskheter, kan jag lättare få det ur mina tankar om det är skrivet kort och sakligt.

En sak som börjar bli ett riktigt problem är att jag oroar mig så mycket för Didi. Läser jag om barnmisshandel tittar jag efter tecken på att hon blivit slagen. Hör jag talas om ett barn som är sjukt, letar jag symptom. Så här håller det på. Jag är riktigt rädd. Både för att något ska hända henne och att jag själv håller på att förlora förståndet.

Jag har alltid varit lättpåverkad på det här sättet. När jag var liten låste jag in mig på toaletten, grät och bad till gud att mina föräldrar skulle överleva, om de till exempel åkte bil utan mig. När jag träffade Jäl har jag vid ett flertal tillfällen ringt runt till sjukhus för att höra om de fått in någon med hans beskrivning då jag inte kunnat få tag på honom. Men sedan vi fick Didi har det eskalerat. Och sedan jag blev gravid har det fullkomligt exploderat. Jag kan inte värja mig men jag kan inte heller ta tag i det. Och om någon av er kommer att försöka pusha mig att faktiskt ta tag i det, kommer jag slå bort det med motiveringen att en sådan drama queen som jag såklart har överdrivit i texten och att det inte alls är så farligt som det verkar, att jag skrev detta i ”stundens hetta”, då jag fortfarande hade kvinnan vid PUB i mina tankar.

Och så är det.

Så nu talar vi inte mer om detta.

Jag förstår faktiskt inte

Blir helt sjukt illa till mods av hm. Ska köpa en mössa till Daisy. Det finns alltså "tjejmössor" och "killmössor" och är man tjej kan man inte ha röd, blå, grön, gul eller? Det är BARA rosa eller glitter? Och funktion, typ en mössa som går NER ÖVER ÖRONEN det är onödigt för tvååriga tjejer?

Hur mkt jag hatar Hello Kitty just nu!!

lyllig lördag

Okej, hör hur lyllig min och Ias lördag ska bli:

brunch på sirap
promenad till fotografiska
utställning på fotografiska
kolla lite i butiker på stan
kolla palmefilmen
äta middag

längtar ihjäl mig faktiskt.

Ny hobby

Har börjat virka grytlappar av trasmattenystan. Har gjort cirka jättemånga!! Händigt va!

Efter ett bad

Läsa Philippa Gregory och vara trött och matt och varm i hela kroppen.

Förtydligande junior

Junior är Lars brasilianske kärlek. De träffades via "en datorskärm".

Förtydligande Lars Lerin

Lars Lerin är konstnär.

Post kulturbio

Är mkt mkt nöjd m kvällen. Filmen väldigt bra. Den började rätt ångestfull. Lars kändes så skör och trasig, utlämnande på ett gränslöst sätt. Det var plågsamt att se junior desperata hopp om kärlek. Var totalt beredd på det värsta, att antingen Lars eller junior inte skulle make it. tänkte att jag kommer bli tvungen att åka hem och väcka Didi för tvångskramar. Men så blev det inte. Både Lars och junior tuffade till sig rejält. Och när det blev en tydlig skiftning i beroendeställning i deras relation (från att junior var beroende av Lars till att junior blev den omhändertagande) så kunde jag låta axlarna sjunka ner och våga småskratta åt Lars FANTASTISKA VÄRMLÄNDSKA DIALEKT och gulligheten i relationen.

Hagabion serverar måhända inte popcorn men dock prisvärd god mat. Och för den som kan njuta av det: öl och vin. En väldigt bra bio mao! Men givetvis var det sällskapet som gjorde hela kvällen. Goes without saying.

Tragik

Kan inte sitta med benen i kors längre, som en dam. Är för tjock/mage i vägen. Sitter ist bredbent och lutar ryggen bakåt, som en äcklig karl.

Snart ska jag köpa kulturbiobiljett. Mår lite illa av nervositet alt värmeslag/kaffeöverdos.

Ps om Lars Lerin

Är det inte så himla typiskt att det är error på wikisidan för Lars Lerin!?

Blogspot tack!

Det här med att folk bloggar på wordpress och andra sidor där man måste FYLLA I SINA UPPGIFTER för att lämna kommentar. Kan ni sluta m det tack.

<3

Förde över ALLA pengar från sparkontot. <3

Gud vad det är varmt här på Condeco. Svettas ihjäl av varmt.

Observera att värmeslaget på intet sätt är ihopkopplad m pengaöverföringen.

Score! Score!

Är mkt alternativ/kulturell och har noll kronor på kontot. Är dock även mkt kommersiell/slav under konsumtionssamhället och har App i smartphonen som kan föra över pengar ÖGONBLICKLIGEN.

EH hoho?

Jaha du, Espresso House. Du verkar inte tycka att finkvarteren runt Linné och Haga duger som etableringsområde. Well, jag och mitt coffee card var så att säga i stämning för lite latte love. Nu sitter vi istället på Condeco och blickar osäkert ut mot bion utan poppisar.

Condeco: skärpning på kaffefronten!

Där! Ser ni?

Det är där den är. Bion utan popcorn.

Provocerande

Sånt här: det är antingen blått eller rosa i leksaksaffären. Förlåt, lilla inredningsbutiken där mamma och pappa kan -för en förmögenhet - köpa icke funktionella inredningsdetaljer och saker man helst ej ska leka med till sina rosa döttrar och ljusblå söner.

OBS! Personerna på bilden har inget med detta att göra men de flyttade liksom aldrig på sig och orka stå med kameran i högsta hugg som en tönt.

No more TRAMS.

Okej jag ska sluta tönta mig om kultur. Det räcker nu. Sluta överdriv liksom!!

På riktigt ska jag faktiskt sätta mig och googla Lars Lerin. Ta en kaffe, lugna ner mig, bli cool.

Kultur??

Åh Gud, alla kommer fatta DIREKT att jag är marknadsförare/djävulens avkomma! Panik!

Och!!

Dessutom är det okulturella härinne som provar kläder "för skojs skull" och "spexar". Jag kommer aldrig hinna hitta en kulturkofta och impa på Josefine om det ska va så här!! Gråt!!

Ej ok!!!

Det känns väldigt okulturellt här inne på myrornas. De spelar "mr vain"! Är mkt besviken.

"passa in"

Ska försöka hitta en kulturhatt el likn för att "smälta in" på bion ikväll. Ska även prata högljutt om att jag är "emot nya slussenförslaget" och att "kapitalismen dränerar kulturens hjärta" etc etc. i can do it!
Peppade hälsningar från myrornas.

Finbio

Börjar oroa mig för finbio. Josefine (kulturell) vet inte ens om de säljer popcorn på kulturbion. Jag sa att det är okej, jag kan äta godis. Hon svarade svävande att "det finns ett 7 eleven i närheten...". Är lite i chock. Vad säljer de på kulturbion? Tofu? Vet inte de kulturella att man höjer sina intäkter gnm merförsäljning? Okej att de kanske inte vågar sälja jordnötter. Typ öppna en snickers och en hel generation kulturella ba POFF! ligger på akuten med allergichock.

Men popcorn? Är popcorn verkligen så kommersiellt? Va?

Kulturtant

I morgon ska jag träffa johanna (lillaj.blogspot.com) och Josefine (tuffast av alla, kan ej nya bloggadressen). Vi ska fika och sedan ska jag och tuffast gå på bio. Tuffast ba "jag kan tänka mig att se den nya dokumentären om Lars Lerin på Haga" och jag ba "eh visst, jame" *googlar Lars lerin* och hon ba "ja och så går ju palmefilmen" och jag ba "DEN HAR JAG HÖRT TALAS OM!" *mkt nöjd*

Då slår det mig. Hon är journalist och kulturell. Jag är marknadsförare och kommersiell. Det är så det är, ni vet, världens gång osv. Hon vet vilka kreddiga dokumentärer som går på finbio. Jag vet om filmer kommer dra in stålar och som någon gjort nån ball reklam för.

Vad hände?

När hände detta? När blev jag och jäl såna där speciellisföräldrar som inte är nöjd med den kommunala förskola man blir tilldelad, utan byter till den med högst betyg, går dit EN dag och sedan ringer och gråter hos en privat förskola med specialpedagogik (för vårt barn är så speciellt, hon är inte som de andra - vilda - ungarna som rycker leksaker från varandra och har snor i näsan), tigger till oss en plats (trots att vi inte ens står i kön) och sedan ringer och avslutar platsen på den högst rankade kommunala förskolan.

Hur blev vi de där föräldrarna som alltså är inne på tredje förskolan på sex månader?

Kanske påverkar mina gravidhormoner och allmänt "känsliga" tillstånd. Men det är inte kul när ens barn första dagen på nya högt rankade föris vägrar släppa ens hand, gråter så fort ett annat barn närmar sig och får panikattacker när någon annan tar leksaker ifrån henne. Eller att hon stelnar till av skräck när de andra barnen tränger sig före i kön till kanan, att hon blir ledsen när de säger att de "går före för hon är så liten" och de "är mkt större".

För det skär ju i hjärtat när hon håller sin lilla hand i min, tittar upp på mig och säger "mycke ban de e. Didi gå hem". Det är för mycket stök, för många barn för att hon ska känna sig trygg. Och som mamma värmer det ju i hjärtat när vi kommer till den privata förskolan med speciell pedagogisk inriktning och de äldre barnen kommer fram, försiktigt, frågar vad vi heter och om Daisy ska börja där. När jag märker att daisys axlar åker ner, slappnar av, efter bara en kvart. Det är inga barn som kommer att ta det hon leker (arbetar enligt specialpedagogiken) med. Och hon får i lugn och ro leka (arbeta) klart. I sin egen takt.

Så jag är för det fria valet. Men egentligen är jag också den som tycker att de kommunala förskolorna är alldeles utmärkta. Men nu är det så här. Och nu har vi blivit prettopäron i föräldrakooperativ. För vår tjej vill gå i Montessori.