Mitt barn på fotbollsträningen idag. Provocerande lat, oengagerad och bollrädd. Hon jamsar runt och vågar inte peta på bollen. SER INTE BOLLEN PÅ GRUND AV STÅR SOM ETT MÄHÄ MED DÅLIG HÅLLNING OCH TITTAR ÅT ETT ANNAT HÅLL.
Gnisslade tänder av ilska. Finns få saker som provocerar mig så mycket som när folk inte försöker. Och så är det mitt eget barn!
"Var det kul på träningen?" pressar jag fram, stelt och passivt aggressiv. Är så nära att explodera.
"Ja" svarar hon.
What!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar