Dessutom bröllop

De ba: NU ÄR DET EFTERFEST!!!!!

Och jag ba: ha det kul kids, tant ska gå och sova.

På ett bröllop (jag är efter min tid)

Han: jo men jag bor typ vid Mariatorget.

Jag: ok! Vi ska kolla på en lägenhet i närheten där.

Han: jaha, har ni tänkt köpa något tillsammans eller tittar skivförsäljningen egen sak?

Jag: jo, alltså vi är gifta med två barn så vi tänkte bog köpa ngt ihop...

Hashtag inte på samma plats i livet. 

*hehe* *full*

På konf

Cirka att jag hade bästa playlist. Cirka att noll (6) dansade pga att alla (nästan) har värdo smak/är tråkmånsar. Är inte ens förolämpad. 

pang bom ner i golvet bara!

Hej.

Inatt var den en som drömde om ormar och trillade ner för sängen. Det var inte jag. Och det var inte barnen.

jag kan fortfarande inte sluta skratta. Sitter på jobbet och guppar.

han ba väs-skrek "AH-AH-AH" plus viftade med armarna

och sedan POFF ner i golvet

Fast klockan var jättetidigt på morgonen så var det hela så roligt att jag skrattade tills jag fick tårar i ögonen.

Alltså,  han gjorde illa sig i tån jättemycket och ojade sig över det på morgonen.  Så det var ju ganska traumatiskt för honom. Själv har jag tydligen utvecklat Stefan och Krister-humor.

Att agera i affekt

Gissa om jag var UPPRÖRD i går kväll. Så upprörd att jag inte kunde sova. Jag låg och kokade och skulle ringa till förskolechefen dagen efter. MINSANN! Tänkte ut vad jag skulle säga, sakligt och lugnt men ändå sylvasst och to-the-point.

Jäl hade sett att det hängde lappar med inbjudningar till ett kalas på allas platser på förskolan. På alla utom tre barns platser. (Vår dotter hade inte fått en inbjudan.) Och jag rasade! Vilka föräldrar gör så? Det är ju mobbing. Hänger man upp kalaslapparna på förskolan så bjuder man alla. Annars får man skicka ut inbjudningarna. Barnen ska inte behöva gå ut i hallen och se att just de inte är bjudna och börja fundera över varför de andra är bjudna men inte de.

Så. Gör. Man. Inte.

Nä, det gör man inte och jag ska ringa förskolechefen tyckte jag. Kräva införelse av regel!

Fullkomligt stövlar iväg på morgonen. Ursinnig! Jävla mobbarföräldrar.

Men ärligt. Folk är ju inte så dumma i huvudet. En förälder kan vara slarvig. Skriva ut fel antal lappar. Och så hänger det tre nya lappar i hallen på morgonen.

Herregud, känslan!

Omg jag fick ett bloggsug. Har inte haft den känslan på... JAG VET INTE HUR LÄNGE.

Saker som måste bloggas: 

Unge 1 har haft feber i sex dagar. Man kan säga att hon är rätt sliten och ynklig. Läk hittar noll fel. Hon har typ perfekt sänka och inga tester visar ngt alls. Igår fick hon ta stick i fingret och det gjorde så ont/var mkt traumatiskt. Hon försökte spela tuff, ville inte grina inför stickaren. Men jag såg ju att hon var chockad för livet att sjukvården medvetet kunde skada henne på detta sätt. Efteråt kräktes hon. Och somnade i soffan. 

Jaha, och unge 2 då tänker ni. FÅR HON INGEN UPPMÄRKSAMHET?! 

Alltså skämta inte att unge 2 är helt överball. Hon ba, nej men jag kan sova i stor säng. Och somna själv. Och inte busa gnm att gå upp och leka och sånt. Annan sak unge 2 är bra på: tomater. Hon är så bra på det att vi faktiskt får lite panik om hemmet står utan tomat. 

Och både unge 1 och 2 har ett jävla temperament. Det har de fått efter sin far. Lilla barnet kastar sig, allt vad hon har, panikar, får ingen luft och gråter så hon blir blå i ansiktet om man piper ett litet "nej" till henne. Det lite större barnet skriker (på en crazy persons sätt) "aldrig i livet!!!" om man ber henne om ngt. 

Oftast är de glada. Det kan man inte ta ifrån dem. Förbannat gulliga faktiskt hälsar en opartisk jury jag hört talas om. 

Min man är ff hemma m barnen. Han är lika snygg som vanligt. 

Och jag har numera långt hår och en finne på hakan som vägrar gå bort.