Idag har jag varit gräsänka i fyra dygn. Det är friggin utmattande att va själv m barn. Har fått så många rynkor och grå hårstrån i helgen. Dessutom: Didi har börjat på simskola. Och ja, jag klädde på mig baddräkt och hoppade i. Det är inte kul med gravidkilon och hängtuttar. Innan jag fick barn sa jag att jag absolut skulle lyfta dem efter amning etc. Bettan berättade för mig om penntestet. Jag vågar inte riktigt på mig det. Fatta deppigt när fem pennor fastnar. Och ändå, vad fan bryr jag mig för?

Jag är 34 år (snart) och har fött och gött två ungar. So fkn What att min kropp är en tants?

Jag kommer inte lyfta mina bröst, jag vågar inte, vill inte. I bästa fall kommer jag gå ner i vikt, komma igång med träning och fortsätta vara jävligt lycklig med min man och lillungar. Hur värt är inte det!

Men ändå, det måste sägas.

youth is wasted on the young.

Annars är livet awesome. Lillis är solskenet personifierad. Didi kommer ibland ur megatrotset och är ur-rolig, daniel har plockat fram sina långkalsonger (!!) och jag har gått ner tre kilo.

Bara det här

"För att få löneförhöjning ska man visa att man tar mer ansvar, fler och mer avancerade arbetsuppgifter. Man får inte en löneförhöjning bara för att man gör sitt jobb."

Förlängningen på lönesamtalet

Det var alltså första ggn jag träffade nya chefen.

- - - blev så jävla arg - - -

Självcensurerar min helt rimliga reaktion pga uppgivenhet.

Kan inte skriva mer om detta. Någonsin.

Omg

Så himla upphetsad och glad. Har haft lönesamtal med nya chefen. Och ba KLIRR i kassan. Fyrahundrakronor. Omg. Nu är jag rik, pensionen säkrad, tid att dra sig tillbaka osv.

Alltså, ni förstår inte. Vissa "fick noll". Och det här visar ju att mitt slit som höggravid på illamåendepiller och med 2,5 heltidstjänster verkligen har uppskattats. Är så overkligt nöjd.