Lunch, nej tack

Seriöst. Jag pallar inte. Så fort man bryter en vana beter sig folk som om man fått ätstörningar eller nåt.

Jag brukade träna kanske fyra, fem ggr i veckan förut. Sedan en månad tillbaka har jag tränat NOLL gånger. Jag är inte så hungrig på lunchen längre. Inte så jävla konstigt. Dessutom köper jag varje morgon en macka på väg till jobbet. Den äter jag när jag kommer till min plats. Alltså är jag inte fuckin starving kl 12 längre. Jag skippar lunch rätt ofta nu förtiden.

Men nu har folk börjat lägga huvudet på sned när jag säger att jag inte hänger med ut på lunch. Tittar på mig som om jag är ngn stackars liten.

Asså, låt mig va!