Bot

Jäl är så sjukt förvirrad. När vi hämtar bilen efter lördagens fest är det en liten irriterande jävla gul skitlapp på rutan.

Det är en parkeringsbot.

Jag vet att vi betalade.

Jag gav Jäl pengarna.

Jag såg hur han gick och betalade.

Lappen ligger inte på instrumentbrädan.

Den finns icke där den bör vara. Icke!

Jäl ba: oj, glömde jag att lägga dit lappen? Jag har så sjukt dåligt närminne nuförtiden.

Han börjar rafsa i sina fickor och ba: Oj, här var den…

Men asså, snälla nån. Hur dum får man bli. Så jag ba: Men herregud, är du helt slut? Har du lappen i fickan?

Han ba: Nu pratar vi inte mer om det, alla gör vi fel ibland.

Seriöst. Hur dum får man bli? I fickan? Typ, jag tar med lilla lappen på festen, jag har betalat lappen själv och jag gör vad jag vill med den.

Eller?

I bilen på väg hem säger Jäl igen att det är jobbigt att hans närminne är så vajsing. Han vet inte hur många gånger som han är på väg någonstans eller letar i en pappershög och får stoppa upp mitt i för att försöka komma ihåg vad det är han ska göra. Han ba: Jag borde börja räkna hur många gånger jag tappar närminnet på jobbet…

(Mm. Stor idé.)
Jag: Äh, du kommer bara glömma bort att räkna…
Jäl (helt förvånat): Räkna vadå?

Eh… just det. "Monigsbarn".

Ps. Boten var på 200 spänn. Jag drar det från Jäls hushållskassa. Han måste lära sig att ta konsekvenserna av sitt slarviga agerande.