lördag 22 september 2007

Stieg Larsson

Jag ska börja på sista boken av Stieg Larsson. Pappa har precis läst ut den och jag och Jäl har varit hos honom och mamma och hämtat boken. Vi blev bjudna på middag medan vi ändå var där så det var fullpott.

Den andra boken i serien om Mikael Blomkvist och Lisbet Salander slutade ju väldigt spännande. Man undrar ju liksom hur det ska gå. Därför gör jag nu ett undantag från pocketregeln (att endast läsa pocket). Jag inte orkar vänta på att den ska komma ut i fickformat. Jag har ju gjort undantag för JKR tidigare. Nu gör jag undantag för Stieg L. Kanske måste revidera regeln om det ska fortsätta så här.

Egentligen är det lite lustigt att jag gillar de här böckerna. Jag gillar nämligen inte Mikael i boken. Tycker att han är rätt fånig. Har en fånig relation till Erika Berger, som i sin tur har en fånig relation till sin man konstnären. Är Mikael Stieg Larssons dröm om hur han själv hade velat leva sitt liv? Ha sex med en massa olika kvinnor? Det är lite snarkvarning på karaktären Mikael faktiskt. Jag bryr mig inte om att han tror att han är värsta casanovan. Som jag ser det är de väl desperata, kvinnsen som ligger med honom.

Det går dock inte att bortse från att det ska bli spännande att läsa den tredje boken. Men en liten give away är väl att Stieg L hade planerat att skriva typ tio böcker om Mikael och Lisbet...

Erkas örsnibbar

Jäls kompis Erka har världens största örsnibbar. Han kan stoppa in dem i sina öron och få dem att stanna så. Om han har tillräckligt med vax i. När vi blir fulla brukar det vara ett uppskattat partytrick.

Jag är fascinerad av örsnibbar. Det är samma sak med hundar. De alltid gosigast och lenast på öronen. Och Erka brukar låta mig leka med hans örsnibbar. Det är jättemysigt.

Jäl däremot hyser ingen som helst förståelse för min öronsnibbefetisch. Han tycker att det är obehgligt när man tar på dem. Han har även konstiga klumpar i sina örsnibbar. Som brosk. Jag fattar inte hur det kan bli så och tycker att Jäl borde få pengar från Försäkringskassan för att operera bort dem. Det vill inte Jäl. Han ser klumparna som det enda som håller ordning på mig. Jäl tror att jag skulle jag gå omkring på stan och hålla honom i örsnibben istället för i handen annars.

När jag är hos Jan-E och Krille så får jag gosa med Xenas öron istället. Hon gillar det. Och hon är min guddotter så det är bäst för henne att hon gör som jag säger. Xena är en boxer. Ja, alltså inte en boxare utan en hund. Hon är helt spattig. Får spel och bara hoppar och morrar. Jan-E säger att hon leker så. Jag vet inte. Lite ouppfostrat är det ju. Men hon har bra öron. Erka med.

fredag 21 september 2007

Detox

I dagarna tre har jag och Bollan (fd kollega) hållit på med detox. Vi rensar kroppen på gifter och slaggprodukter. Det innebär att man i princip är vegan. En vegan som äter fetaost, halloumi och chevré, men som absolut inte dricker kaffe, te eller alkohol. Man får inte ens salta maten (vilken mat?)!

Det går knappt att beskriva hur de första dagarna var. Huvudvärken var total. Armen bara skulle till kaffeknappen på automaten på jobbet. Jag gick ut i köket och hämtade saltet, fick vända och ställa tillbaka det. Somnade redan vid tio på kvällen. Barnsligt trött. Andra dagen var bättre. Som dag ett minus lite huvudvärk. Dag tre har varit bra. Nu väntar jag bara på att börja glänsa. Enligt Bollan gör man nämligen det. Glänser. Det lyser om en, så fräsch blir man. Hennes kompis gjorde det i alla fall. Och gick ner fyra centimeter över rumpan. (!!)

Men nu, dag tre, är huvudvärken över och jag inväntar mitt glänsande. Ska bli så kul att vara en sån tjej som lyser. Ser verkligen fram emot både det och att bli av med fyra centimeter över stussen!

Nästa gång ni ser mig kanske ni inte känner igen mig för att jag är så fräsch…

Ps. Idag fick jag blommor på jobbet! Fredagar rules!

söndag 16 september 2007

Pensionärshelg

Den här helgen har jag varit en riktig tant. I fredags var vi ute och käkade med Håkanbråkan och en tjejkompis till honom. Jag var så trött att det gjorde ont i kroppen.

I går var jag och Jäl på Plantagen och köpte blommor till balkongen. Jag skulle bland annat köpa en vit ljung. I kassan ser jag att flumkillen som tar betalt har slagit in något som heter ”6-pack 59 kronor”.

Jag: Vad är det här sexpack för någonting? (Vi hade köpt två varor)
Flumkille: Eh... ja, alltså du har tagit en ljung som man bara kan köpa i sexpack...
Jag: Ja men, alltså då vill jag ju inte ha den. Jag vill ju bara ha en!

Ursäkta mig, men Plantagenflummet kanske kan häva ur sig det då. Han tänkte bara ta betalt! Pucko. Nu kan ju inte jag handla där mer. Jag kan inte uppmuntra sådan idioti. Alltså måste jag hitta en annan blomaffär till våren. Skit också.

Efter Plantagen fortsatte pensionärshelgen med att vi åkte till konditori Lyran och åt lördagslunch och fikade. Jag tog en kanelbulle och Jäl en äppelkaka. Mums. Gott kaffe också. Sen gick vi en sväng nere vid vattnet. Där fanns en samling med stora stenar som var lutade mot varandra så att det såg ut som grotta ungefär. Det blåste så mycket att det gick gäss på sjön. Det var grått men vackert. En speciell stämning. Som första sidorna i en bok ungefär.
Jag: Om det här hade varit en deckare så hade vi hittat en kropp nu. Vi hade inte varit några huvudpersoner. Vi hade bara varit vittnena som hittade offret på de första sidorna. Sen är vi inte med mer.
Jäl: Tur att vi inte hittade någon döing då.
Jag: Ja... Det kanske är en roman! Då är vi definitivt huvudpersoner. Då handlar det bara om oss!

Det hade ju faktiskt varit trevligt. Att vara huvudperson i sitt eget liv.

torsdag 13 september 2007

Excel

När man gillar ord, meningar, stycken, kapitel, böcker; då ska man inte jobba i Excel. (Skitprogram)

Grinfärdig.

Jobbar just nu med försäljningsuppföljngng. Ha! Allt är helt ologiskt och ostrukturerat. Jag fattar inte hur det gick till när det bestämdes hur och vad vi skulle mäta. Fattar inte heller vem som kom på Excel. Det är ju helt omöjligt att arbeta i så jag antar att personen är sadist. Sitter och gottar sig: ”Haha, en person i minuten får nervsammanbrott på grund av mitt äckliga program, moahahahahaha…”

Så bara för att en elak sadist har uppfunnit ett megajobbigt program så måste jag, med mina begränsade IT-kunskaper, skapa världsfred. Varför?

Det är så orättvist! Alla andra får göra saker som går att lösa. Inte jag!

måndag 10 september 2007

Tisdagsböcker!

Jag har varit tillbaka på jobbet i en vecka och en dag. Har jag verkligen haft semester eller var det en snabb dröm?

Nu:

Kallt
Regnigt
Blåsigt
Mörkt
Mörkt
Mörkt
Mörkt
Mörkt

Hösten är i alla fall en härlig boktid. Det har Expressen tagit tillvara på. Varje tisdag får du en bok när du köper tidningen.Toppen! Här är listan, en grym sådan:

11 september, August Strindberg - Hemsöborna.*
18 september, Selma Lagerlöf - Gösta Berglings saga.
25 september, John Steinbeck - Möss och människor.*
2 oktober, Hjalmar Söderberg - Doktor Glas.*
9 oktober, Virginia Woolf - Mrs Dalloway.
16 oktober, Harry Martinson - Nässlorna blomma.
23 oktober, Jane Austen - Stolthet och fördom.*
30 oktober, Karin Boye - Kallocain.
6 november, William Golding - Flugornas herre.
13 november, Pär Lagerkvist - Dvärgen.*
20 november, Thomas Mann - Döden i Venedig.
27 november, Hjalmar Bergman - Markurells i Wadköping.
4 december, Albert Camus - Främlingen.
11 december, Marguerite Duras - Älskaren.
18 december, Ernest Hemingway - Den gamle och havet.
25 december, Hermann Hesse - Stäppvargen.
1 januari, Joseph Conrad – Mörkrets hjärta.
8 januari, Carl Jonas Love Almqvist – Det går an.
15 januari, Elsie Johansson – Mosippan.
22 januari, Oscar Wilde- Dorian Grays porträtt.
29 januari, Francoise Sagan – Bonjour tristesse.
5 februari, Fjodor Dostojevskij – Spelaren.
12 februari, Ivar Lo-Johansson – Måna är död.
19 februari, Franz Kafka, Förvandlingen.*
26 februari, Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken.*
4 mars, Harper Lee, To kill a mockingbird (Dödssynden).*
11 mars, John le Carré – Spionen som kom in från kylan.
18 mars, Selma Lagerlöf - Kejsaren av Portugallien.
25 mars, Evelyn Waugh – En förlorad värld.
1 april, D.H Lawrence – Lady Chatterleys älskare

Jag har satt en stjärna efter de böcker som jag har läst. De är bra allihopa. Så jag har stora förhoppningar om resten av listan.

Heja Expressen.

söndag 2 september 2007

Världens sista roman

Imorse (förmiddags) när jag och Jäl åt frukost var det en författare som blev intervjuad på radion. Han har skrivit en roman som heter Världens sista roman. Urbra namn på en bok tycker jag. Han var född 1977 och det här var hans tredje bok. Imponerande.

Jag önskar dock att jag inte hade lyssnat på intervjun. Att jag liksom hade nöjt mig med det faktum att han hade skrivit en bok med en apbra titel och att han var ung. Att jag hade stängt av radion och druckit ur mitt kaffe. Bra så.

I intervjun verkade Daniel Sjölin, som han heter, så himla pretto. Han såg sig själv, inte som en författare utan som en misslyckad poet. Han ville att det skulle ta tid att läsa hans böcker. Det var ju så utmattande att skriva dem. Han tänkte igenom varje ord så noga. En och en halv sida per dag kunde han skriva. Max. Så utmattande är det att vara författare. Förlåt, misslyckad poet.

Det stör mig så mycket när folk ska vara så där djupa och konstnärliga. Särskilt om de vill styra hur jag ska läsa deras böcker, se deras filmer, fotografier eller tolka deras tavlor. Det bestämmer väl jag själv? Om jag inte vill läsa hans bok långsamt så är det upp till mig. Det är ett fritt land, luften är fri och så vidare.

Jag har faktiskt svårt att förstå den här långsamgrejen. Jag vill att det ska gå fort. Jag läser fort. I like it. Om jag reser vill jag att det ska gå fort. Om jag står i kö vill jag att det ska gå fort och om jag har ont någonstans vill jag att det ska gå över. Fort.

Det verkar som om hela samhället vill att allt ska gå långsamt. Därav lång vårdkö; jaha du vill ha en ny lever, det tar bara åttahundrafyrtioelva år. Grattis. Fortkörningsböter, det får inte gå för snabbt ajabaja. Ta det lugnt i trafiken. Det bor ingen här på ettusen mil men inte över nittio!

Daniel Sjölin är alltså en etablissemangsförfattare. Inhyrd av staten att förespråka det långsamma. Passa er kids! Join the revolution.

Ps. Jag ska ändå läsa hans bok med den coola titeln. Fast fort. Man är ju lite av en rebell.

lördag 1 september 2007

Tjuvkikat

Jag har varit inne på Jan-Es (Felicitas) blogg och tjuvkikat. Varje dag tar hon ett kort på sig själv och bekriver sina kläder och smycken. Hon listar märken och inköpsställen.

Tänk om jag skulle göra det:

”Emster har i dag satt på sig fem extra kilo, fett blont hår och mascara som klumpar.”

Mmm. Snyggt